….
Hej pappa i himlen !

Jag misströstar far. Så mycket våld, så mycket hat odlas om igen på vår jord.
Så många starka krafter som inte bryr sig om att de förstör vår vackra planet.
Har dom inte förstått att paradiset inte är uppe hos dig och chiefen ?
Paradiset vi blivit tilldelade är vår vackra planet. Men lika så om det finns ett helvete, så är det självförvållat av människan, och finns även detta finns på vår jord.

Jag känner mig uppgiven far, över människors fundamentala brist på tankeförmåga, och empatisk förmåga. Jag blir nästan rädd för vad som håller på att hända i Sverige och Europa idag. Folk spottar på människor som rest hit i ren förtvivlan, och blivit tvungna att tigga, mycket pga hur de stängs ute från samhälle efter samhälle i Europa. De är ofta Romer… och behandlas mycket lika som Judarna under 30-talets Europa…

Idag sitter människor i riksdagen, som vill registrera invandrare, människor som steg för steg tar allt djärvare kliv mot en form av segregering som vi aldrig trodde världen skulle behöva uppleva igen. Jag tappar min geist, min tro på människor, när jag ser dessa krafter växa dramatiskt i opinionsundersökningar. Jag kommer dock aldrig ge upp min tro på människors lika värde, hur stora dessa krafter än blir. Inuti sin själ förblir de för evigt små.

Far, vad har chiefen att säga om allt det här ? Han har ju sett historien upprepa sig gång efter annan. Kallar han oss fortfarande “skapelsens krona”. Eller var det aldrig han som kom på det uttrycket ?

Jag börjar misströsta far, och tror att dessa cyniska människor kommer vilseleda folk in i samma elände en gång till, jag känner mig maktlös far.