Nu står Julen åter för dörren, och snön har äntligen lyst upp våra marker och sjöar i norr. Och under stundom känner man sig, som om man vandrade omkring i Mumindalen, under trötta, sovande mumintrolls vinteride. Snön knastrar under mina kängbeklädda fötter, när jag på mörka Ångermanländska eftermiddagen, promenerar mot den affär som en gång i tiden ordnade billigare mat åt sina medlemmar, genom att vara kooperativt. Julbelysningen strålar ödsligt över den lilla energiproducerande, skogsexporterande staden. Jag tittar i tomma skyltfönster på en ur handelssynpunkt, döende gågata. En ensam heltidsöverförfriskad kvinna svär högt för sig själv, och finner att hon själv är den enda som gitter lyssna på sin egen klagolåt.

Julhandeln i Sverige beräknas uppnå den “blygsamma” summan av 65 miljarder kronor enkom i Sverige i år, och under dessa “knapra” förhållanden, måste man ju förstå att svenskarna i allt större utsträckning inte anser sig ha råd att sträcka ut handen till människor, vars hem blivit sönderbombade och de som har förlorat halva sina familjer. I min lilla avfolkade stad, blir dock julruschen knappt märkbar överhuvud taget, då många julstressade konsumenter, sponsrar Birsta och näthandeln, framför tynande lokala handlare på orten. Eller märks inte pga av att människor som jag, inte lägger en krona på julklappar, men har gett bort ett antal hundralappar i höst på människor som sitter och fryser utanför matvarubutiker i nöd, med pappersmugg och moloken blick.

Jo jag är fullt medveten om att detta mitt beteende, i ett land där jaget och pengajakten inte bara är normen, utan även det eftersträvansvärda…. kan framstå som en kommunist i osynligt tomtedräkt. Ty i dagens Sverige och Europa, är det fulare att vara solidarisk, än att sympatisera med politiska krafters vars anhängare går förbi en tiggare och bokstavligen spottar på henne. En god vän till mig bevittnade just detta, och det blödde i hjärtat på henne, så hon lade en sedel i muggen, och kramade om den unga kvinnan som vissa anser “har mage att vara fattig”.

Välsigne dig min storhjärtade vän, från en troende ateistisk kommunisttomte som jag.

Med utgångspunkt från min nyligen akut aorta-opererade, 82-åriga moster inköpslista, inhandlar jag julmat i rätt blygsamma kvantiteter, långt under den genomsnittlige svenskens gastronomiska julfrosseri. Det blir lite sill, kalvsylta, rödbetssallad. Och jag köpte grötris eftersom jag blev sugen på julgröt.
Skinka behöver jag inte köpa separat åt trött, ålderstigen moster, eftersom vi gemensamt investerat i en kvarts gris. Detta år åligger det på mig att under mosters instruktioner, gnida in in julskinkan i lite socker och salpeter. Och dagen efter koka saltlake, för att om några dagar griljera julskinkan. Själv hade jag varit nöjd med Zeunerts julmust och Julgröt vad julköket anbelangar.

Jag är mycket lycklig lottad, som har ynnesten att få bidra. ännu lite mer, nu när godhjärtad mosters krafter tryter pga ohälsa och ålder. Det ger livet mening för mig, oavsett vem jag hjälper och bidrar till. Jag känner mig, mitt i alla politiska, kalla högervindar, rätt privilegierad, som får betyda något för någon…. som jag gör för moster. Då hon betytt allt för mig, då min värld rasade samman för 28 år sedan.

God Jul kära moster !