Plötsligt gick det upp för mig…

Sedan kvällen före julafton har mitt humör gått i sank, och jag förstod inte först varför, även om jag visste några uppenbara orsaker. Så som mitt eget hälsotillstånd, så som min mosters kritiska hälsotillstånd, och all uppbackning och oro detta innebär. Så som en längre tids sömnbrist till följd av dessa.

Julkänslan hade nästan nått ifatt mig, och den Grinchen-gröna färgen övergick så smått i Julrött, på mina kinder, när jag nyligt investerat i ett fotostativ som skulle möjliggöra för mig att ta fina vinterbilder i mörkret, med lång slutartid. När mannen med den kränkta och försmådda julgranen kom ut och surade ner julefriden i Sollefteå, uppbackad av en lejd surgranne, så hade jag bara godhet, skönhet och julstämning i mitt sinne, jag var i ett tror-gott-om-människor-mode. Det i kombination med nära på utbrändhet och sömnbrist, var en kombination som gav den kränkta granens ägare en möjlighet att komma åt mitt humör och mående.

Det var bland annat ordvalet han använde, när jag sagt att det inte var några problem, att jag helt sonika kunde radera bilden på hans känsliga julgran, och dess integritet. Nu uttryckte jag ju inte i det läget just de syrliga orden kränkthet om hans julgran som kränkt vid det tillfället, för att inte hälla ytterligare bensin på en eld som inte alls behövts tändas. Men så här i efterhand, tycker jag att de passar bra…

Ordvalet han använde sig av då att han ville jag skulle: “ändra mitt beteende”
Och så här i efterhand kände jag att det var ett påhopp på min person, min karaktär, och i hans fantasivärld var jag av sämre karaktär än honom, och han själv i alla lägen den “rättfärdige”

Jag vet vem jag är idag, jag vet vad jag gör. Mina handlingar är näst intill alltid med god avsikt och omtanke. Om något, så möjligtvis ibland i för stor utsträckning självutlämnande och självuppoffrande. Jag är utifrån mina iakttagelser av denne till själen lille man, helt övertygad om att han inte kan säga det samma.

JAG behöver inte skämmas över mitt beteende och vem jag är. Det är HAN som behöver tänka över sitt “beteende”

…och skämmas !