Nu har ännu ett år gått, och det har absolut inte varit det värsta av mina levnadsår, men det går inte till bokslut som ett år fyllt av harmoni, kärlek och hoppfullhet heller.

Hade jag struntat att Sverige håller på att bli ett ogästvänligt land, som flirtar med rasbiologin åter igen, så hade kanske hoppet lyst klarare.
Hade inte min hälsa krånglat under året, och mosters hälsa lika så, vilket inneburit några gråa hårstrån kunnat undvikas och en mer harmonisk tillvaro hade kunnat infinna sig.
Hade mitt marknadsvärde vart nå’t att hänga i granen, kanske jag sluppit sitta för mig själv på nyårsnatten och skåla i tranbärsjuice…om det funnits kärlek i mitt liv.

Men det har funnits solstrålar som lyst genom dimman också. Lilla solstrålen Solin har tappat två framtänder nu. Hon har haft och har sådana problem med sin mage, har så ont att hon skriker ibland, det lilla hjärtat. Och hon äter väldigt lite.
Härom dagen när jag fikade på Lilla caféet hjälpte jag henne med modellera, gjorde blommor och hjärtan i olika färger, och försökte peppa henne att äta lite mat. Det gick så där med maten. Jag gick därifrån i alla fall, och fick ett samtal av Solins pappa, att Solin hade varit till honom med min plånbok som jag glömt där. Han sa med eftertryck att det var Solin som lämnat in den till honom. Så när jag kom dit gick jag och pappan fram till henne. Jag tittade på henne och sa:

– Vet du vad som händer när man är snäll, och ärlig och lämnar tillbaks folks plånböcker ?

Hon skakade på huvudet och såg nästan orolig ut, innan jag sa:

– Då får man en peng som belöning för att man gjort rätt !

Och så räckte jag fram en sedel till henne. Och hon kvittrade glatt tack, och sken upp som en tandlös sol med gluggen på övre tandraden, och sprang raka vägen till sin sparbössa och lade den där.

Nu börjar det pangas och smällas ute, champagneglasen väntar på att fyllas upp. Folk träffas och festar i fina festblåsor, och förfriskade sinnen. Avger nyårslöften de flesta inte kan hålla, önskar 100-tals “gott nytt år” till människor de knappt känner.
Nu är snart Helgerna över, och jag om någon, pustar snart ut och välkomnar vardagen..

Det ska bli skönt när allt är över