En rad pansarvagnar glider in på över Ångermannabron, följt av trupper så långt ögat kan nå. Det är ingen militärövning. Från ett gömme ser jag mina grannar tillfångatas, några skjuts i huvudet på plats för att skriker när de separeras från sin familj. Ångermanälvens tidigare klara vatten färgas rött av Ångermanländskt blod. De få butiker som är kvar plundras och förstörs, ockupanterna, angriparna, mördarna möter inget motstånd alls, när de ohotat rullar in mellan regementena i något som tidigare varit en militärstad. Allt går väldigt fort, utom åren efter av ockupation, förtryck, tortyr, utrensning och diktatur.

Stockholm är sedan länge intaget, Vissa delar av Norrland har de inte brytt sig om att belägra, här i kylan gömmer sig Ångermanlänningar av kristen, judisk, ateistisk, muslimsk, socialistisk och konservativ livsåskådning. Den tidigare Livsåskådningen blev plötsligt ganska oviktig, och en gemensam fiende, och en gemensam livssituation i förtryck, förenar plötsligt Jimmie med Achmed, och Lööf med Jonas… eller ?

Vilka angriparna är ? vilka mördade mina grannar ?
Vad de kallar sig, vilka de än hyllar, vilken tro de än låtsas bekänna sig till, vilken politisk riktning de än tror sig stå för … är det inget annat än mord, och de är inget annat än mördare.

Står vi och tittar på när de skjuter våra grannar, fängslar våra familjemedlemmar och våra barn, när de våldtar kvinnor och ungar flickor ? Vänder vi andra kinden till ?
Sen att missarna i Miss Universum stå och önska fred i världen avväpnar varken mördarna, eller förändrar politiken som skapat dessa mördare.

Undrar om Jimmie Åkesson och hans partimedlemmar även då tycker att tex det potentiellt fria England, skall “hjälpa människor i närområdet ?” När mördarna jagar honom och hans familj mot gränsen till Englands Allierade Norge, när de blir skickade tillbaka till ett ockuperat Sverige ?

Nej detta har inte hänt… men när vi ser den bilden framför oss, bör vi
kanske inta en lite mer ödmjuk inställning till flyktingar och
flyktingmottagande.