Som en enstaka individ av 742.000.000 Européer, lär mina ord knappast påverka den bakåtsträvande nyfascistiska, nynazistiska vågen som växer sig stark på denna kontinent. Men mina ord, mina tankar, är allt jag har. Mina handlingar, mina övertygelser definierar hela mitt väsen. Så jag förblir inte tyst och ser på när Europa återigen söker orsakerna till egna problem hos människor som avviker från deras religion, hudfärg och sexuella läggning.

Norge…… ett land som var ockuperat av Nazisterna under andra världskriget. Ett land som i nära nutid blivit attackerad av en terrorist med öppet Nazistiska värderingar. Norge är nu mycket nära att gå så långt att de tänker förbjuda tiggeri.
Norge som var ett land som led alla helvetes kval under kriget, under Nazismens förtryck och ockupation. Norge stod enat som nation, påstod man, när Breivik sköt ungdomar på ett socialdemokratisk ungdomsläger. Nu har dessa krafter delvis valts in i regeringsställning, och deras ideer accepteras mer och mer, sakta men säkert, steg för steg.

Israel, landet som gavs till Judarna efter världskriget. Även om det är oklart att det var Engelsmännens att ge. Judarna ett folk som blivit förföljt och mördat till sådana proportioner att en mänsklig hjärna knappt kan föreställa sig fasan. Israel, staten har nu blivit förtryckarna, från att judiska folket en gång var offren. Rollerna är omvända. Och ingen har lärt sig någonting. Offret blir förövaren.

Jag kommer för min värld aldrig förstå ur ett juridiskt perspektiv hur man kan förbjuda fysiska personers ekonomiska ´brist, hur man kan förbjuda fattigdom, hur man kan förbjuda tiggeri.

Men framför allt kan jag ur ett humanistiskt perspektiv aldrig någonsin förstå, hur människor kan se ner på, och distansera sig från medmänniskor på det sätt som nu sker mot romska tiggare. Jag kan aaaaldrig förstå det. Kristdemokrater börjar flirta med dessa tankesätt, i kombination med
klassisk borgerlig öka-klyftorna-politik, för att kravla sig över
4%-spärren.

När en man med kryckor iklädd kostym skyndar folk
fram och hjälper. När mannen går i trasigare kläder, är det bara den
hemlöse som hjälper honom upp, de andra går förbi.

Sakta men säkert närmar vi oss 30-talets Centraleuropeiska värderingar.

Varje steg liknar alltmer ett marschsteg i klapprande stövlar.
Varje hälsning tenderar bli med allt rakare arm rakt ut i luften.
Och varenda Europeiskt land, som under 2a världskriget tvingades se sin befolkning mördas,

tvingas nu se liknande värderingar nästla sin in i demokratins korridorer.

Varför ?