Jag log mig igenom hela programmet.
Och det handlade om Eurovision song contest.
Vad är oddsen ? Nostalgi för hela slanten. Och all Erik-Saade-POP diskvalificerad 🙂

Skäggiga damer. Lönnfeta och till åldern stigna, hjälpligt dansande mormonbröder i gyllene skor. Transvestiter som sjunger Abbas “waterloo”. Finsk låtsashårdrock i sagan-om-ringen-orcher-dräkter. En praktfull spansk flamenco-inspirerad schlagersångerska i form av Rosa Lopez, med bländvitt leende.

Det bara fortsätter: Vilt sprattlande riverdansben, och stepp i samma nummer, Johny Logans sammetslena vibrerande balladröst. Två danska popartister som var gamla redan när deras låt vann. Dansk folkmusikflöjt. Hanne Kroghs vackra leende till “svingig” musik. Supergulliga låten “Kisses for me” framförd av orginalgruppen, helt perfekt, trots att förmodligen färdtjänst väntar efter showen. Och åldrandes med stor värdighet Tysklands enda stora bidrag till världsfreden, Nicole, med “Ein bisschen Frieden“. När Natasha st Pier sjöng blev jag tillfälligt kär.

Loreens “Euforia” … ger mig fortfarande rysningar, och är enligt mig tidernas bästa Eurovisionvinnare by far. Och sist men absolut inte minst, fullständigt bedårande vackra, proffsiga och roliga Petra Mede.

Hade ABBA återförenats för detta jubileum så hade hjärtat stannat, och återupplivningsförsök hade fått inledas på herr Lundin

Nu letar jag rätt på filmen om Afzelius på SVT Play, och sover gott på det

smileysmileysmileysmileysmiley