När jag nu varit hos min underbara Kusin Carola,
som kommer från liknande tuffa uppväxtförhållanden.
Så har hjärtat fyllts av sorg och lycka.

Lycka över att för några dagar få varit del av en underbar
5-barnsfamiljs helg och vardag. Fem fantastiska ungar
mellan fyra och sexton år.

Sorg över vad jag gått miste om. Ibland ignoreras och
förminskas mäns känslor utifrån urgamla sociala traditioner,
både av oss män själva, och av de kvinnor vi älskar.
Det är lätt för oss att hålla om en kvinna i sorg.
Kanske inte alltid lika lätt att hålla om en sorgsen man.
Ändå har vi precis lika mycket känslor, sorg, ilska och skratt.

När Il signore Björn Afzelius, skrev denna musik till sin
dotter Rebecka, hade han bara 2 veckor kvar att leva.
När toner och texten nådde mina öron,
grep den tag i mitt bröst, och slet ut mitt hjärta
som det vore mitt liv han sjöng om.

Hur månne detta komma sig jag som är barnlös,
inte upplevt det underbara, och det förkrossande
i att vara förälder?

Jo med katolska mått mätt har jag blivit far 2 gånger,
men pga av omständigheter som jag ej styrde över,
fick de aldrig se dagens ljus.

Och jag stod där sorgsen och tom,
istället livgivande och stolt.
Och vården kastade sig över kvinnan
för omhändertagande, med råd, tröst och tid.
Medan mannen inte beräknas kännas något.
Trots att han av naturliga skäl inte har något att
säga till om i det svåra beslutet.

Och en osynlig sorg som är med mig tog form,
och lämnar mig aldrig helt. Tack Björn Afzelius
för alla vackra ord och toner. Jag lånar dem här,
och justerar aningen texten, till den sorg och
saknad som bor i mig:

Du skulle varit nitton år;
Kan nå’n förstå hur tiden går?
Jag ville ha dig intill mitt bröst,
Va din pappa fått ge dej tröst.
Du skulle varit nitton år

Jag drömt om stunder vi kunde haft
av sorg och glädje, gråt och skratt.
Att få göra flätor i ditt hår
Och att få kyssa bort en tår.
Om du idag vart nitton år.

Jag hade velat lära dig
Allt som livet måst lära mig
Kanhända det att jag älskat dej,
långt mer än jag nå’nsin älskat mej;
Under försvunna 19 år

Jag kommer alltid minnas de dom sa
Och ja skulle aldrig mer vara gla’
Jag blir helt tom uti min själ
Jag blir ej ens riktigt hel
När det nu, har gått hela nitton år.

Så flyg, min älskling, flyg med gud.
Han ska klä dig i din änglaskrud
Flyg högt till evigt ljus
När jag nu besöker herrens hus
Har jag gråtit tyst i nitton år

(ska spela in den när rösten återvänder efter hostan)