Att ha ont utan att nån bryr sig

Ett av det värsta en människa kan råka ut för,
är att i ett medicinskt och socialt utsatt läge
inte bli trodd på de smärtor och den sorg hon upplever.

Tänk er att ha trasiga höftleder, svimningar,
partiell, och tillfällig ansiktsförlamning, hjärtinfarkt.
Och att ovanpå detta få inskrivet i sina journaler att hon
är hypokondrisk, och att smärtorna är påhittade.
Detta i sin tur gör att varje gång hon får ny läkare så
är deras utgångspunkt att hon inte behöver nån hjälp.
Kan ni föreställa er ?…. med all respekt för alla kära läsare,
så tror jag det är få som kan det ? Jag har nyss sett det.

Att bry sig om, hjälpa, att älska, kostar…..
svett, hjärtvärk, pengar och tårar.

Att bry sig

Jag planterade om mina elva grönväxter igår.
Jag vadade omkring i blomjord över hela ettrummaren.
Ny näringsrik jord fick de, större utrymme för sina rötter,
näringspinnar till jorden, och vatten så den tillkomna
näringen når rötterna. Någon har nå’n gång sagt till mig
att om man funderar på att skaffa hund, så börja med att
se om du fixar sköta om blommor. Med det menas att det är
ett ansvar, ett kontinuerligt ansvar man tar på sig,
de måste skötas om, hela tiden, heeela tiden.
Givetvis finns det gott om människor med döda eller tynande
blommor som är fundamentalt genomgenerösa och
ansvarsfulla, men det finns en sensmoral i liknelsen.

Att bry sig om, hjälpa, att älska, kostar…..
svett, hjärtvärk, pengar och tårar.

Dom har gjort det igen

Nu har den politiska genre som ser sig själva som “individer”
och ser arbetslösa och sjuka som tärande, kommit
med nytt politiskt förslag vad gäller tiggarna som gästar.
Man har på nyklassiskt, “ny-moderat” vis gömt sina politiska
ambitioner och politiska agenda i omformuleringar,
ordbetydelse-förvrängningar. Man väljer i vanlig ordning att
“angripa” (egentligen skrapa lite på ytan) symptomen i
stället för orsakerna. Man väljer att lite i smyg, med “humanism”
som svepskäl, städa undan utsatta människor som är som en
vagel i ögat på dem. En vagel som hindar dem från att se
att deras livsstil, deras politiska missgärning, både globalt
och lokalt är starkt bidragande orsak till de utsattas situation.
Man vill städa undan dem från sitt blickfång, bort från blanka
dyra Mercedesar, bort från sitt privilegierade villaområde,
bort från den lokala ICA-butiken. Och helst bort från Svea rike.
Själv anser jag att det SKA göra ont i oss när vi ser tiggarna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20713627.ab

Att bry sig om, hjälpa, att älska, kostar…..
svett, hjärtvärk, pengar och tårar.

Men belöningen för den omtanken
och kärleken, går inte att prissätta.

Staffan Lundgren i vår bangolfklubb sa alltid:
– “Pengar är det enda den fattige har”
Dvs den som bara har pengar är inte rik.
Och jag håller med.