Höga förväntning = besvikelse ?

Jo ofta kan det vara så,
men Gussjunoret, Highlights, Voyage, Lejonsson och Lina och ett gäng Superdanstjejer… innebar lyckorus. Om du frågar mitt sinne och mitt hjärta.
Frågar du min kropp, så här dagen efter, så funderar den nog:
– “va fan håller du på med gubbe”!

Det är tex inte ofta en snygg dansant tjej betalar en 140 kronor för en dans.
Men på Gussjönoret skedde det.
smiley

Jag blev erbjuden att åka med tre kanonfina tant… eh tjejer hette det ju ja… som skulle utgå från Sandslån. Min inbyggda Skalman-mat-och-sovlocka” med inbyggt varningssystem för försenade Qvinntimmer, ringde alarmerande vid erbjudandet.
Lite drygt två timmar efter att Liv i Voyage sjungit sina första vackra toner på Gussjönoret…. ser jag sällskapet jag skulle åkt med trippa ned för backen.

Arvtagaren till styrdanskaraktären “Matadoren” var där och “hypnotiserade” kvinnor med tangoförförisk blick, och enligt mig, lätt överdrivet självförtroende kring danskunskaperna. Vet han förresten inte att det är 74-årige Egon som är danskungen ? (Mannen i vit långärmad tröja)
smiley

“Dansmaffiaskaket”, som dansföreteelse uppenbarade sig oxå denna kväll. Ett dansmove som dess bättre är på utdöende. Där de dansande lixom stannar upp lutar tjejen som drar upp benet erotiskt längs skakarens kropp, och sedan skakar de orytmiskt på Parkinsonsvis på överkroppen, och tror sig gjort någonting som har med dans att göra, och tror sig befäst tronen på dansgolvet genom detta märkliga styrdansmove.

En Bäver av hankön uppenbarade sig även på dansgolvet denna oförglömliga kväll. Ja det så faktiskt ut så, utifrån texturen på handduken ihopviken på längden fastsatt i ryggslutet på nåt vis. Men det är klart att det ska finnas bävrar i sådan fin miljö
smiley

Jag har ju genom åren på detta vis genom idogt bloggande på ett vis kartlagt styrdansandets “regler” och dess karaktär. Beskrivit dansstilar och karaktärer, hur uppbjudningsproceduren går till osv osv.
Drivit både med andra (anonymt) … och med mig själv (mindre anonymt)
Ibland händer det ju att två tjejer bjuder upp en samtidigt, och man får för ett ögonblick känna sig rätt populär.

Igår fick jag uppleva ett nytt uppbjudningsknep, från en glad dansant tjej … ja en av dem som jag berättade kom “lite” sent. När jag var på väg att bjuda upp jätteduktiga, fina, snälla Johanna, så tog jag lixom ansats att sträcka ut handen/armen för att grabba tag i henne. (Dvs inte fråga verbalt, så gör man ofta när man har självförtroende som jag har, och när man känner henne väl)
Men då … bakifrån kom en arm och en hand och liksom låste min dansuppbjudningsrörelse, trots att Johanna var fysiskt närmare än hon som kom bakifrån. Så den uppbjudningstekniken är härmed döpt till: “Armlåsningen”
smiley

Det var absolut tillräckligt med dansfolk för att ha en riktigt kul danskväll.
Men kanske inte idealt för Lejonsson och Lina som behöver kosing för o betala banden. Jag brukar ge nån lite nästan betydelselös dricks då och då för att bidra. Men igår slog jag personligt rekord tror jag. 180 kr inträde, jag betalde 200. Normalt fikar jag för 60 kr, igår för 95 kr, och 5 kr i dricks. Sen på vägen ut så köpte jag fika för 30 kr, men betalde 40. Ja ni förstår ju att jag måste lugna mig lite i min iver att hjälpa till 🙂

Men o andra sidan betade en av tjejerna i vår bil, min del av bensinkostnaden.
Och jag fick 140 kronor för en dans… eller om det var en återbetalning av en skuld. Jag minns inte så noga. Men hon vägrade tyvärr när jag bad henne, demonstrativt lägga pengarna i m in byxficka inför övrig danspublik så det skulle se ut som en natura-betalning. Det var för övrigt samma tjej som vid uppbjudning och öronbedövande hög dansmusik, för några år sedan tog upp en snodd och sa:

– Jag ska bara sätta upp håret

varpå jag replikerade:

– “Va saru, ska ru sätta på mig ?”

Varpå hon svarade med all oönskvärdlig tydlighet, vänligt men bestämt, och med tydligt klingande konsonanter och vokaler för att inga ytterligare missförstånd skulle uppstå:

– “NEJ det ska jag inte !

Refrängen

Jo osså blev jag erbjuden att ta återresan med de tre fina brudarna som kom 2 timmar sent till dansen. Men då ringde skalmanklockan igen. Osså hade jag glömt kyskhetsbältet hemma…