Livet som sker

Tandvärk dränerade tjockleken på plånboken rätt radikalt för ett litet tag sen. Jag blev knockad men inte golvad, även om jag personligen aldrig upplevt värre smärta. Skrivaren har så slutligen torkat ihop för gott. Tråkigt med världsligt, även om jag är i stort behov av den, det finns värre saker.

Man knallar vidare efter bästa förmåga. och tror på att det kommer nya underbara stunder i livet, och det gör det allt som oftast, så länge man är någorlunda frisk, och fortsätter sätta ena foten framför den andra.

Igår till exempel, agerade jag åter med allra största gärna privatchaufför åt 83-årig moster, när hon blivit bjuden till sin dotter i Ö-vik. En dotter som hunnit bli mormor i sin tur. Så där var 4 generationer representerade.
Jag tänkte att även om det är min moster som är huvudattraktionen för dem vi besöker, så ska jag gilla läget och ha en bra stund, ja menar bara en sån sak som att det alltid blir mat på dessa resor gör ju att det blir värt alltihop. Och även om moster är huvudattraktionen, så är alla där Väldigt, väldigt trevliga och fina människor, min kusin, med barn, och barnbarn med ingifta släktingar.

Idoldyrkan med mig som objekt

Men det jag inte förberett mig på var näst-minstingen Elina som är fyra, och enligt egen utsago “ska fylla 5”. De har båda två varit ganska reserverade i mitt sällskap. Och jag fick veta av Mamman och pappan att hon faktiskt är väldigt reserverad mot de flesta, väldigt sparsmakad i vilka hon väljer in som favvisar. Men av någon outgrundlig anledning så valde Elina mig som favorit denna dag, och förföljde mig varthän jag gick, klättrade på mig, pratade med mig, lekte med mig, även om jag helst ville sova en liten kvart för o orka köra hem. Det gjorde hon till en lek, och väckte mig gång på gång genom att tokskrattande trycka sin tumme mot mitt öra, och säga att det “ringde i telefonen” och jag muttrade med skoj-butter röst”:

– “Men vem är det nuuuu då, jag måste ju sova”

Och hon tokskrattade, och detta upprepades åtminstone 100 gånger denna eftermiddag. Och jag gick definitivt miste om min middagslur, vilket gjorde att ögonen på undertecknad privatchaufför under hemresan gick i kors, och jag fick stanna en gång för o piggna till. Man har blivit nån’s idol, om så för en eftermiddag, då ska man känna sig nöjd med det. Även om det finns risk för spridning av förkylningsbaciller från små barn, och tre viktiga sånguppdrag stundar under sommaren.

Snabba ryck och snabbdusch

5 minuter hade jag nu på mig, sedan jag parkerat mosters bil i garaget att göra mig redo för dans. 5 minuter för dusch och snabbrakning. Sen bar en bil iväg mot fantastiskt vackra Hällesjö, med Sveriges minsta dansloge, till Voyage.
Bilen var fylld av människor jag tycker mycket om, och då blir alltid helhetsupplevelsen riktigt bra. Tyvärr för arrangören var det enkom 150 inlösta, men paradoxalt nog innebär detta ju bättre dansutrymme för de dansande eftersom golvet är så litet. Ett för övrigt väldigt lätt-dansat golv.

En av medpassagerarna i bilen, god vän bjöd mig på inträdet, då hon under den korta tid vi känt varann som danskompisar, upplevt att jag själv är en generös person. och hon visste om mina utgifter efter tandvärken. VILKA vänner man har hörrni… fantastiskt tycker jag. Och varför ska man inte ta emot såna fina gester ?
Dessutom dansar hon otroligt bra….. vilka vänner man har hörrni.

Glömmer nästan bort att dansa

Voyagesångerskan Livs sång knottrar huden och ger mysrysningar, nästan i den utsträckningen att man glömmer dansa. Och killen vid Keeborden har oxå skitbra röst. Låtvalen blir jag glad av, Journey’s “Anyway you want it”, och Pinks “Just give me a reason” gör mig dansglad ända in i benmärgen. Många fina danser ikväll med kända och okända. Men det gladde även mitt hjärta att se dansbandsarrangören Lejonsson själv vara ute, och göra det han tycker bäst om, men sällan har tid till. Och Lina fick sin danslust åtgärdad på Ölands dansgala om jag fattade saken rätt.

Ett telefonsamtal om avslut

Precis när dansen börjar får jag telefonsamtal, som jag känner att jag måste ringa tillbaks för o se vad det är om. Min äldre bror som jag inte har någon som helst kontakt med ringer. Och sist han ringde, hade far dött, jag misstänkte att det var något i den stilen. En för mig främmande människa men bekant röst, min äldre bror säger då på telefon att vår mor har gått bort. Detta sker samtidigt som Liv börjar förgylla sin omgivning med gudabenådad röst. Vad gör man ? Hur reagerar man ?

Hade nu min mor och jag stått varandra nära, kanske mitt agerande och min reaktion blivit annorlunda. Jag blir givetvis tagen av beskedet, och förstämd. Och många tankar far igenom huvudet… alla av dem mänskliga misstänker jag.
Men börjar jag gråta ? … Nej jag gör inte det. Jag har gråtit till och från halva mitt liv över saknaden av den relationen, och utifrån den i mitt tycke totala avsaknad av moderskänslor hon så ofta visade upp. Så med all uppbringad respekt i världen för min nu bortgångna mor, så kom det ändå inga tårar.

Och nu befann jag mig 10 mil ini den Jämtländska skogen, där myggen fått välbehövligt mattillskott för en kväll. Så jag sätter på mitt happy-face och gör något bra av situationen. Åt det som skett finns inget att göra ikväll.

Är jag då helt kall som människa som skriver om så positiva saker dagen efter beskedet om min mammas bortgång …? Nej … dels så valde jag att uppleva det som faktiskt är gott trots det tragiska i en för mig ganska främmande människas tragiska bortgång. … och dels så har jag redan sedan länge gråtit färdigt över förlusten av min mor.

Hoppas du finner frid dit du kommer mor !