I den första filmen om Jurassic Park slogs jag av storslagen natur filmad från luften, fantastiska forntida djur återskapade på filmduken. Jag blev då nästan lite besviken över slutdelen på filmen, när allt förvandlades till aningen meningslös action och onaturligt hungriga dinosaurier.

De följande två filmerna blev nästintill patetiska när dinosaurier springer och dödar människor i parti och minut, utan logik och handling. Man kan räkna ut på förhand vilka som ska överleva. Och de människor som ena gången (Jurassic park 3) talar om för de andra att det är “a bad idea” att skrika efter nära och käras namn, så det lockar till sig människoätande dinosaurier. Samma människor ställer sig i nästa ögonblick och skriker själva. Manuset är således lågbudget, och allt krut är lagt på effekterna.

Och nu kom då den fjärde filmen, Jurassic world, och den skiljde sig inte nämnvärt på dessa punkter, från de tre första. Men gillar man att se verklighetstrogna forntida djur komma till liv och äta upp människor, så är Jurassic world en självklar film att se. Den manliga huvudrollsinnehavaren Chris Pratt, är en stereotyp av den Amerikanske actionhjälten, med fotomodellansikte välpumpad överkropp, hjältemodigt agerande och macho och mjukis på en o samma gång. Den kvinnliga huvudrollen, skulle hellre kunna benämnas med “hudrollen”
gick ut på att visa tuttar genom linnet utan BH, och långa slanka ben i
pumps. Hon sprang till och med ifrån en Tyrannosaurus Rex i dessa
högklackade pumps, det måste erkännas vara en prestation 😉

Personligen tycker jag det var tråkigt att inte Katie Mcgrath fick mer Duk-tid, men det är ju iofs bara dräggelfaktor i det önskemålet, eftersom hon är såå j-a sn.. ja ni förstår. Hon blev jallafall uppäten av en jättestor fisk, som annars blev matad med vithajar och dylikt. Bästa skådespeleripris av mig får Ty Simpkins, som spelar den unga brodern som blir jagad av tandberikade biomonster. Men inte för att han sprang bra, eller skrek högt. Utan för att han faktiskt var den enda som spelade utifrån känslor och klämde fram nån tår i ett sammanhang.
Men hur dåligt manuset och skådespeleriet än blir, så är det omöjligt att somna ifrån en 3D-film, med vrålhögt ljud, som nästan aldrig pausar i effektsökande.

Men trots att jag är så kritisk till filmens manus, så var ju effekterna fantastisk bra mestadels, och jag var glad när jag gick därifrån. Och popcornet var jallafall gott, och biosällskapet trevligt.