Igår tog jag mig nästan vatten över huvudet, när jag direkt efter intensiv Hälsinglandsresa satte mig i Carolas dansbuss, på färd mot Bergsåker och dans till Voyage. Jag var nämligen ganska trött… och vatten över huvudet hade många igår.
Pärern borde väl fått så re räck en stund nu kan jag tänka.

Men det blev naturligtvis riktigt roligt. Mycket tack vare Carola. Hon hade blåbärskaka och kaffe med sig, och var trevligt sällskap på väg ner, och vi fick till ett par fantastiska danser trots ett alldeles för strävt dansgolv. På vägen hem var jag själv ett rätt mediokert, påvert sällskap, då jag trots ansträngning inte lyckades hålla huvvet upprätt många minuter. … stackars Carola 😉

Jag tänkte att nu kom jag på ett ställe där jag inte känner nån utöver Carola. Så jag förvarnade henne att jag kanske skulle komma att “hänga på henne” rätt mycket under kvällen. Men se vad fel jag fick 🙂
Så fort jag kommit upp på dansgolvet och syntes, så löste det sig med danstillfällen, och C fick en normaldos av Dansgudsdanser.
smiley

Jo men där fanns ett antal dansälvor, som förgyllde kvällen, en vacker nätt teckentolk tex. Men även lilla blonda dansgudinnan, som nog inte förstår att hon är just en dansgudinna. och många fler. Men som jag sa… det var strävt golv, delvis pga att folk kom in från regnblöt asfalt, in på dansgolvet med blöta skor. Så vid ett tillfälle provade jag att ta av min mina orangea Converse. Det skulle jag inte gjort. En ung herre med röd tröja prickade 2 gånger mitt begynnande nageltrång. En gång så precist att jag hoppade av dansbanan på en fot. Man skulle kunna säga att han liksom trampade på en öm tå.

För några dansvänner blev danskvällen på det stora hela mindre rolig pga av diabetesincident. Men vår vän Bugg-prinsen kom på fötter till slut vilket gladde mig väldigt.