Oj oj oj …. hur kul får man ha på dans egentligen ?
Igår kände jag att jag nog nära på nådde gränsen, trots att jag gjorde illa nå’t i foten 4-5 danser från slutet. Får väl se om det lägger sig snabbt eller om det blir en längre skadehistoria .

Man skulle lätt kunna ta åt sig äran själv, över att så många bjuder upp mig hela tiden. Och även om ens egen dansförmåga har en del med det att göra, så är förtjänsten till stor del även “Blå Tunikans” (Monica) och Åsa’s, som genom sitt “djungeltrummesystem” till sina vänner över vilka de tycker dansar bra. Och definitivt mina Sollefteåtjejejer till ressällskap, som både bidrar till topphumör genom trevligt sällskap under bilresan, och levererar toppkvalitetsdanser till mig. Vilket i sin tur ger ringar på vattnet. Och inte att förglömma, kladdkaka och kaffe.

363dn skvallrade egon om, per mobilsvar. dvs antalet inlösta dansare (dansnördar):)
I princip varenda dans var magisk. Och för att detta skall kunna bli så krävs ju naturligtvis bra musik. Och det stod Jannez för. Om det finns åsikter om kvalitetsminskning sedan utbytta bandmedlemmar, tänker då inte jag fortsättningsvis bidra till att påstå sådant. De levererade kanonmusik från början till slut. Right up there in the top , med Highlights, Voyage, och Blender…

Jag fick inte så mycket tid över till danskarraktärbedömning igår kväll, utöver att det kan vara ödesdigert för buggande tjejer, om deras buggpartner slungar iväg dem utan koll på vart de slungar, som till ex om de slungas mot min fot och mitt ben. Killen som slungade iväg henne så hon stöp i golvet blängde förebrående på mig. trots att min fot var i princip still då det hände.

Tjejer/damer kommer fram till mig och säger att de länge försökt få dansa med mig. Vissa att de dansat med mig förut. Och jag med mitt teflonminne, ler och ser tacksam ut när jag i vissa få fall inte minns deras ansikten. Nå … för större delen av tiden under dans med tjejer, så är man ju kind mot kind, och ser inte ansiktet.