Utanför fönstret hör jag äntligen barnskratt igen när två svenska
jäntor, med Afrikanskt ursprung, i vackert afro-flätat hår, och mörk hy skrattar
intensivt, när de leker vid rutschbanan nedanför. Jag känner mig tvungen
att öppna fönstret, och supa in ljudet som Åkesson tycker klingar illa,
och surtanter på Djupön mår illa av, medan jag blommar inuti när jag
hör barnen leka och skratta.

Vilseleder min avundsjuka för mig själv

Och istället för att grotta ner mig i självömkan över att jag inte får dansa med Jeanette, Carola, Tunikan, Pia, Åsa, fröken Blom o alla dom andra dansgudinnorna på dansmaran i helgen, så dra jag upp smilbanden i väntan på tillfriskning. Och gör det genom att berätta lite om en supertant med skön style, medan solen går ned i väster, och lyser på några utdragna moln underifrån med guldkanter.

Resa till Kosterö och sin dotter

Nu i Augusti, skjutsade jag gammal uråldrig tant, dvs min moster Maggan, till tågstationen i Kramfors för vidare färd mot Kosterö, där hennes 60-åriga dotter Karin bor, och verkar. Så sent som i vintras låg tant och balanserade mellan sankte per och Djupön, då hon fick ett bråck på aorta, och var 20-30 minuter från att knacka på porten till St Per. Denna tant, hade förvisso blivit insläppt per omgående, ty hon har redan änglavingar, som bara godhjärtade ser. Men efter en blåljusfärd till Sundsvall, 5 timmars operation, och månader av tålmodig egenhändig rehabilitering, så är supertanten med i matchen igen, … och sooom hon är med.

Bad i kosterfjorden

När hon var På koster fick jag berättat för mig, badade hon i kosterfjorden, 83 år gammal, och simmade mot land tills knäna skrapade i botten, bland brännmaneter och tång. Sista biten till min kusin är det flak-moppe som gäller. Och där satt 83-årig tant med handväska, och röd liten resväska medan min kusin Karin gäääsa på för fullt ös.
Det var på det hela stora en trevlig upplevelse för tant.

Den fantastiska hemfärden

Och när det sedan bar av hemåt igen. Först med röd liten resväska på flakmoppe. Sedan båt över fjärden till Strömstad. Något försenad inser Karin att de är, och trampar plattan i mattan så diskret hon bara kunde för att inte skrämma gammal tant.

– “Kör du om igen ” ?

… var det grövsta ifrågasättandet hon fick som chaufför.

När de väl kommer fram till Landvetter inser Karin att tanten bara har ett bokningsbesked, och måste ha biljett, vilket inte tant trodde man behövde. Så Karin pratade med biljettförsäljningen, som först trilskades och tyckte att Min super-moster skulle måsta vänta till nästa flyg

– “Kommer inte på fråga, tanten ska med på det här flyget” !!!

Röt Karin

Bestämd dotter får vilja igenom

Till slut blev det som lätt uppretad Karin ville. Men nu var ju tiden lite knapp. Och dessutom blev tant Maggan tvungen att ta av sig skorna för koll vid nåt tillfälle. Jag vet inte om de var orolig för kemisk stridsföring i form av tå-bira. Men tant utsöndrar överhuvud taget inga sådana odörer. Det är ju en proper fin dam det där ser ni.
Däremot skulle hon till en början inte få ha med sig sina stickor, eftersom de räknas som vapen. Ja jag ser ju framför mig hur uråldrig 83-årig korsordslösande, syltkokande, brödbakande tant jagar runt på flygplatsen i ultrarapid och hotar folk med sticknålar i en snigels fart.

Bråttom, bråttom

Nu försökte Karin, dottern tuta i supertanten att det var lite bråttom till gaten och flygplanet. Så en ung flygvärdinna kutade iväg med mosters lilla röda resväska. Men moster lunkade oberört på i samma takt som innan och efter.

Själv, medan allt detta skedde förberedde jag mig på att med mosters egen bil, i egenskap av “privatchaufför” köra till Midlanda och hämta tillbaka tant. Under tiden hon varit borta har hon med jämna mellanrum skickat sms om att jag (En snart 50-årig händig, halv-huslig man) äter middag ordentligt.

Midlanda och hjälpsam flypersonal

Jag kommer fram till Midlanda, och är jättestolt över att jag klarar av den högteknologiska prestationen att parkera bilen, på parkeringsplats med bom, och kortautomat, som betalas när man åker ut därifrån. Tidsmässigt kommer jag alldeles lämpligt, eftersom jag ser taxichaufförerna ställt sig vid utgången med diverse societetsnamn på sina whiteboard-skyltar.

Sakta kommer de en efter en, jag förväntar mig att min Moster ska komma bland de sista. Och det stämde. Till slut kommer en rar liten tant släpandes på en röd liten resväska i hand ut genom dörrarna. Omgärdad av en flygkapten, och en vacker ung flygvärdinna i högklackat, som båda två ser helt förstörda ut i anletsdragen. De hade nämligen båda två försökt få hjälpa den gamla damen med resväskan. Men moster hade helt utan vidare tanke på det hela vänligt avvisat hjälpen med orden

– “Tack det går bra”

Och släpat ner resväskan ner för trapporna, så den slamrade rätt bra.

– Jaha och här kommer en tant assisterad av flygpersonal ser jag

sa jag lite hurtigt och tog väskan av henne, eftersom jag utgick från att de hjälpt henne hela vägen från flyget

– Nej hon vill inte ha nån hjälp

sa mannen olyckligt. över att inte ha fått hjälpa min moster.

Sedan sa jag till maggan som tyckte att det inte var nån big deal, att även om du KLARAR av att dra väskan själv ner för trappor kan du väl som 83-årig tant unna dig lyxen att låta nån ta väskan åt dig.

– Ja … men det gick ju bra,

sa hon helt oberörd. Och sedan berättade hon om flakmoppar och brännmaneter medan jag agerade “privatchaufför” mellan Midlanda och Sollefteå.

smiley
Nu i Oktober drar min moster och hennes lika gamla själsliga syster från Östhammar till Spanien, trots ålderskrämpor och sjukdomar… you just gotta love them don’t ya ?