Det är stjärnklart, när jag vandrar hem en kvart tidigare från dansen.
Jag blir alltid lika förundrad, när jag ställer mig mitt in natten och tittar mot stjärnorna. Jag finner ett lugn i mig när jag tittar upp mot dem. Hade jag inte riskerat att bli arresterad för förargelseväckande beteende, hade jag nu inatt, lagt mig på rygg, och tittat i timmar på stjärnorna. Fast jag kanske hade velat haft en filt, då jag nyss varit förkyld. Det är något helande för mig, som att bli en del av evigheten för en stund. Orubbliga, kan tyckas, har de sin plats på himlavalvet, när så mycket annat tycks så osäkert och föränderligt.

Jag var slut i kroppen, och tänkte att “sista dansen” inte är nån magisk dans för Amorösa förhoppningar. Så jag lyssnade på kroppen som skrek: “gå heeeem Gamm-gubbe”

Erika i Drifters levererade som vanligt på scenen, dansbandsvärldens egen Duracellkanin. Många favoritdanserskor till mig var på plats, så jag var danslycklig, även ikväll. Jag köpte fika för 130 kronor då jag haft turen att komma över fribiljett. Dansgolvet dominerades av “promenaddansare” med zombieblick på den manlige styrande danskavaljeren, när de med vidöppna dansade rätt in i en, inklämd mellan tre promenad-dansar- par.

Nästa dans är till Highlights på Bollsta, nästa helg tror jag. Då ökar jag danspassionen ytterligare några procent. Och uthålligheten förbättras ytterligare 30 minuter. Och benen sprattlar än mer högfrekvent.

Nu säger jag gonatt till stjärnorna