“En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

– I alla människor bor
det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är rädsla, ilska,
missunnsamhet,
avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn,
ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit.

– Vilken varg vinner?, frågade barnet.

– Den du matar, svarade den gamle mannen.”

Jag har tänkt en del på denna kloka fundering.
Och jag tänker på mig själv och mina vargar.

Jag har själv kommit fram till, utifrån egen erfarenhet,
att det finns två olika sorters gråt. Ett befriande gråt,
och ett som drar dig längre in i mörkret. Jag har efter övning
lärt mig skilja på dessa två. och det har hjälpt mig mycket.

Vad jag inte förut sett, är att det troligtvis finns likheter med andra känslor.
Så som skratt, ilska och tom rädsla. Man kan skratta nervöst och ursäktande, hånfullt destruktivt, men även hjärtligt befriande. Man kan få ilskan att stegra och växa, om man fokuserar på den, och ger ilskan istället för dig själv energi. Men man kan oxå använda ilskan som en kraft, bli tvärförbannad, och få energi av den, när den får komma ut.

Ja tom rädsla kan faktiskt vara sunt… Jag har fått lära mig av vissa att rädslan aldrig är bra. Men vi har nog fått det redskapet i ett syfte. Givetvis gäller samma sak här, att om rädslan tar makten över dig, så begränsar den dig och gör dig till en fånge. Men nån gång då och då så kan den rädda ditt liv.

Vi har alla kanske olika svårt med olika känslor.
En del har problem att de släpper ut för mycket ilska,
vid fel tillfällen på fel personer. Andra människor som jag,
har tidigare haft svårt att visa ilska öht.
Så akta er för mig i framtiden,
jag kanske tom höjer rösten åt er nån gång.smiley

Men jag lever så länge jag lär ! smiley