Intellektet jobbar för högtryck.
Men känslorna är lika viktiga, och kan inte försummas.

Idag, just nu är mina känslor sorg.
Jag har pratat med min älskade moster,som tog hand om mig i vuxen ålder.
Nu är hon gammal och sjuk, och skall flytta till en annan stad, närmare sin dotter.
Jag känner mig tom och ledsen. Delvis för att jag inte orkar “bära henne”.
Så jag känner det lite som ett misslyckande från mig.

Hennes man, min manliga förebild Rolf, försvann in i demens, och gick bort för ett år sedan. Min far hann knappt uppleva pension innan han gick bort i sömnen. Och nu i somras gick min mor bort, min mor som aldrig älskade mig. Och under sista året så vid flera tillfällen var min moster så sjuk att hon kunde lämnat oss…
Jag ramlade ihop som ett korthus när förälskelse, passion och längtan drabbade mig i höstas. Men jag kände inte den kärlek som kan ha funnits där. Jag kände bara krav i mitt liv, krav på perfektion, ta hand om andra. Och när utomstående svartsjuka missunnade mig eventuell kärlek. Och när moster blev sämre, och jag inte längre fick sömn.
Ja då rasade Tomas ihop …..

Det känns ibland som att jag inte var välkommen till den här värden.
Ibland när jag ser på program som “Spårlöst”, så kan jag känna mig som de beskriver det. Den stora frågan, varför de blev bortlämnade. “Älskade inte deras mor och far dem” undrar de. Detta trots att de många gånger växt upp med kärleksfulla Adoptivföräldrar… till skillnad från mig.

Och så känner jag det ibland. Som om jag inte var önskad. Och då kan det kännas i det ögonblicket, som om jag inte lever, som om mitt hjärta är dött. Det har ibland känts som om jag inte varit värd att älskas. Jag har med högt hållet huvud, glatt skämtsamt lynne och näst intill självdestruktiv empati för andra burit detta med mig i mitt liv….. tills ryggsäcken får benen att vika.

Det är så svårt att förstå för mig, med mitt hjärta.
Hur kunde hon inte älska mig ?

Kanske är det “svaret på min tidigare fråga: “Varför har det varit så svårt att tycka om mig själv, när det är så uppenbart hur fin jag är?”