Hur högt höll jag huvudet idag? hur djupt andades jag?
Hur bra satte jag mina gränser? hur väl följde jag min vilja?
Hur bra tog jag hand om mig själv?

Ganska bra faktiskt ! VG, G, VG, G. VG

Jag vaknade upp med post-deprtessions-morgon-nedstämdhet i morse. Men tänkte att jag sätter väl igång med dagen, och fixar lite rutiner, som gagnar Kai-Tomas kortsiktiga och långsiktiga mående. Djupandning och avslappning är under “hårdträning”… dvs det är en utmaning, och jag glömmer av det i några stressituationer.

En god vän agerade lite vänskapliga påtryckningar för att hänga på honom på en grej. Förr har jag nog hakat på i all “vänskaplighet” fast jag inte känt mig bekväm, el alternativt kanske hittat på ursäkter för varför jag inte “kan”
Nu sa jag som det var, jag ville inte. Och förklarade inte varför, vilket ibland kan vara onödigt, oviktigt och sårande. Klara besked “Nej det känner jag inte för”
Vi är helt enkelt på olika frekvens vad gäller detta hans önskemål.

Man bör oxå välja sina “strider” i livet. Att tex försöka föra diskussion med människor som använder glåpord och nedvärderande öknamn som verktyg i det de kallar för “debatt” men i själva verket är ett verktyg för att försöka bryta ned motståndaren. Att försöka resonera med dessa, är som att kasta bensin på elden.
Idag gjorde jag ett val att bara välja bort en desorienterad, faktaresistent mobbare. That’s the only way to handle such ignorans.

Min nya taktik att fästa blicken rakt fram, och i större utsträckning ignorera periferierna, genomförde jag hyfsat idag. Viljan, min egen vilja, förde mig till boulespel idag, med människor jag överlag trivs rätt gott med. Och där kände jag mig trygg nog att bry mig om andra utan att känna att jag blir utnyttjad… framsteg.