Varje gång något når in till mitt hjärta,
det ensamma, frusna, övergivna hjärtat,
så väcks ett hopp som får mig att gråta levande varma tårar.

Denna gång en familj, där pappan fått cancer,
och som det verkade inte kommer överleva den.
Det bodde i ett ruckel, och det var mycket som var svart.
I “Husakuten” hjälps lokala bekanta åt att bygga, renovera huset.
De 3 flickorna får egna rum.
Den yngsta kan inte sluta skratta och le
när hon hoppar i sin säng i sitt rosa rum.

Men den äldsta flickan, när hon fick se sitt rum,
som egentligen inte var så överdådigt och extremt som i amerikanska “Extreme home makeover”, utan ett alldeles vanligt flickrum, med västerländska mått mätt.
Hon satte sig på sin nya säng, och började gråta glädjetårar… en så ung liten tjej, gråter glädjetårar i över ett standardrum….. och är så tacksam.

Varje gång något når in till mitt hjärta,
det ensamma, frusna, övergivna hjärtat,
så väcks ett hopp som får mig att gråta levande varma tårar.