Dimman är tät och ogenomtränglig,
för det kärleksfulla ögat.
Men alldeles utanför väntar livet,
alldeles utanför väntar kärleken.
Ibland tränger en stråle in i dimman,
för någon minut.

Det är omöjligt, tänker jag.
Vem skulle kunna älska mig ? tänker jag.
Jag vågar knappt drömma drömmen längre,
Men hur ska jag kunna sluta drömma ?

Dansen var mina drömmar
Dansen var min glädje, mitt hopp.
Man kan inte dansa utan bultande hjärta,’
inte dansa utan tro på kärleken.

Mitt hjärta är verkligen i tusen bitar
Men jag vill ändå känna mig älskad.
Mina tankar är som ett tilltrasslat garnnystan
Men jag vill ändå vara efterlängtad.

Min lilla pojke i mig känner
att om han gick ifrån alla,
skulle ingen sakna honom,
Alla vill vara älskade,
åtminstone lite,,…
åtminstone för en stund.

ge mig hopp, osynliga ängel,’
ge mig tro, ge mig kärlek,
för jag vill leva.