Det är ingen enkel väg upp,
till ett roligare mer harmoniskt liv.
Ibland, som nyss, gör jag mig illa,
och tappar riktningen och tron.

Jag känner inte igen mina känslor,
jag känner framför allt inte igen ilskan,
som nästan tangerar till hat, när jag hamnar
i stationer jag känner mig överkörd eller maktlös.

Några av mina vänner,
tycks se samma Tomas som förut,
men själv känner jag inte igen mig utifrån den
jag kände mig som i fjol sommar.
Och några “vänner” har tystnat.