Samtidigt som min inre fortfarande är lite ut och in, och uppochned, så förundras man fortfarande över folks verklighetsuppfattning och slutsatser. Jag försöker att i allt större utsträckning inte lägga jättemycket energi på händelser i världen och politik, utan istället fokusera på det som är vackert i livet, naturen, motion, god mat, vila och boule. Men samtidigt är ju jag/vi en del av detta land, en del av denna värld, så det får bli en Balanserad kompromiss då.

Häromdagen köpte jag svenska jordgubbar på gågatan, av en utländsk kille för 25 kr litern. Det var goda jordgubbar, inte urvattnade och sura som vissa importerade jordgubbar kan vara, för att de ärt för hårt drivna och för få soltimmar. Det finns enligt mitt sätt att se det många anledningar att köpa svenskt när det kommer till produkter som går att framställa i Sverige. En sak är att stimulera svensk ekonomi och företagande. En orsak är att vi än så länge har tuffare regler för ett hållbart, giftfritt odlande, och högre krav på skötsel av djur, och vad man föder djur med. En tredje viktig orsak är miljön, det otroooligt korkade i att importera bröd från Frankrike och vatten från Grekland när vi tillhör ett av de mest vattenrika länderna i världen, och bröd gå¨r att baka på orten. Men just när det kommer till jordgubbar finns ytterligare en faktor till, och det är just antalet soltimmar, med ljusa nätter och i bästa fall lite eller inga kemikalier.

Då till min lilla “spaning”. Två bekanta och jag råkade träffas alldeles bredvid Detta jordgubbsstånd, och småpratade lite. Och jag nämnde att jag köpt goda svenska jordgubbar där, varpå den ena opponerade sig och misstänkte att det inte var svenska jordgubbar. Och hade det varit pga att man inte litar på att marknaden och företagare inte alltid är de mest uppriktiga av människor, så hade jag väl förstått misstanken. Men jag fick fort klart för mig att så inte var fallet, utan att det berodde på misstänksamhet av ett helt annat slag. För när jag sedan “lättade mitt hjärta” över att jag nu inte längre anser mig ha råd att ge pengar till tiggare, så var det som att öppna en kran hos denne. Jag har räknat ut att jag har ca 155 kr om dan att leva på, eller ca 5000 kr och att en tiggare säkerligen får ihop mer än detta. Därav tar jag det personliga beslutet att inte ge till tiggare för närvarande.
Jag har gett då och då under många år, men nu har min situation förändrats.

Men en “lågavlönad” arbetare har ca 500 kr om dagen att leva på, och högre betalda upp till 1000 kr om dan och mer. Att de inte skulle ha råd, är löja. Om de däremot inte vill är en annan sak, och det är upp till dem att redogöra av vilken anledning de inte vill. Men jag efterlyser att folk slutar hitta på hur “folkgrupper är”
Och “organiserat” tiggeri. Sluta hitta på att ni blir fysiskt attackerade av tiggare om ni inte blir det. Hur det känns är en annan sak. Och de som tigger här nu i Sverige, lär knappast komma hit och förnedra sig med tiggeri om de inte varit av nöden tvungen.

Det som stör mig är att folk dra fel slutsatser av att människor som jag, har fått det sämre ekonomiskt. Istället för att lägga orsaken där den hör hemma, hos en utsugande överklass, ovillig att betala skatt trots att de har det svenska skattesystemet att tacka sin rikedom för, så lägger man skulden på tiggare, flyktingar och sjukskrivna.

Man undrar när folk ska förstå att svenska jordgubbar är bättre för miljön och smaken, INTE för att de blivit odlade av en “överlägsen ras”.