Igår vann jag Tisdags-boulen med 20 deltagande i Nipstadens Bouleklubb. Det gjorde mig faktiskt riktigt glad. Tidigare i år har jag bara varit nöjd med att vara med, umgås, och få slappna av i ett kravlöst sammanhang. Men nu blev jag nog lite glad över vinsten. Över en prestation. Det var en bra upplevelse för mig att få “vinna” igen. Och på en lagom lekfull nivå.

Och ändå är det just prestationskrav som till stor del fick mig på knä till slut i höstas. Men det är milsvid skillnad på att prestera något i en lekfull miljö, för eget välmående, och att känna pressen att konstant måsta prestera i vardagen för andras välmående och aldrig känna att man duger. Det är nog gott att få “vinna” lite då och då, och prestera.

Jag gör nog stora framsteg mot återkomsten till livet, trots att jag knappt märker dem. Det går ju inte att ställa sig framför en buske och påstå att den inte växer, bara för att man inte ser det med blotta ögat. Men tar jag ett kort på den en gång om året, så ser jag. Men jag känner mig samtidigt otålig, och det är väl oxå bra, eftersom det oxå är en drivkraft. Men slitsamt att vara otålig oxå.

Människor bär både på ljusa och mörka sidor. Alla har vi något vi räds, något vi skäms över, någon stark vrede, nån hemlighet. Alla har vi stunder då vi växer till jättar i stundens generositet, empati och hjärtlighet. Och alla har vi stunder då vi fegar ur, krymper som människor, och helt enkelt felar andra människor. Få, erkänner dock att de har bägge sidor. Och många anser sig mer rättfärdiga än andra.

Vissa människor kan man bildligen se gå omkring och jäsa av rättfärdighet. Och vissa ber med hela sitt väsen om ursäkt för sin existens. Kanske för att de är tjocka, kanske för att de fått höra att de har fula tänder, och aldrig mer ler med öppen mun. Kanske för att de blivit kallade smutsiga, kanske för att de blivit anklagade för ofta oavsett om det funnits grund för det. Eller för att de gjort något fel nån gång för länge sedan, och ägnar resten av sitt liv till att försöka gottgöra det. Det rättfärdiga folket “gör aldrig fel” och skäms aldrig, utan rättfärdigar sina usla beteenden på olika sätt.

Jag tillhör de som behöver lägga mer fokus på det som är bra med mig, vilket faktiskt är det mesta. Och släppa in ljuset så att gamla “spöken” krymper och förtvinar. Och glädjas åt personliga vinster då och då. Vare sig det är vinst i boule som är en världslig lekfull vinst, eller om det är andra typer av vinster.