Språket och media har blivit två av samtidens största maktmedel, utöver det mäktigaste maktmedlet: pengar.

Få bryr sig om vad som är sant och inte sant längre. Man skapar egna “sanningar” med hjälp av pengar, media, reklam och sociala medier, allt beroende på vem som vill framföra ett budskap, och vilket budskap de vill framföra. Och i de allra flesta fall handlar det om att gynna sig själv, sin egen ekonomi och status. En del nöjer sig med små förbättringar, en hel del är ekonomiskt och maktmässigt omättliga och kan gå över lik för att expandera.

Humanistiska värderingar prioriteras i princip aldrig, om de inte går att tjäna pengar på. Typexempel på sådana är när man bombarderar oss med “samvetesreklam”, så som när människor långt, långt bort i en underförstått mycket sämre kultur, misshandlar djur, och ber oss sätta in pengar på ett konto. Detta är alltså inte bara allmosor, det är folk som tjänar pengar och blir rika på människor som tycker synd om plågade djur. Eller när de filmar ett Afrikansk barn som inte får skolgång, mat och mediciner. Då uppmanas vi göra skillnad genom att sätta in 100 kronor. Det är en ren affärsverksamhet. Även om det går fram pengar till dessa människor, vilket inte är att svära på, så sitter det giriga mellanhänder och gör sig en egen förmögenhet på andra människors misär, och empatiska under och medelklassmänniskor i västvärlden.

Då sitter man på pottkanten moraliskt och empatiskt som “låginkomsttagare” i Rika Sverige och känner sig usel gentemot de fattiga, utsatta om man inget ger. Och ger man pengar understöder man en cynisk typ av människohandel där man gör business av människors lidande. Och det är detta dessa “företagare” iskallt och cyniskt räknar med.

Språket är som sagt ett av de kraftigaste medlen till makt

Ett sätt att verka trovärdig och kunnig är att använda ord som den stora massan inte idas ta reda på vad de betyder, trots att det skulle gått bra att använda ett för allmänheten mer välbekant ord.

Ett annat sätt är att förändra språket, massanvända ord med negativt syfte, tills ordet i verkligheten blir ett skällsord, och nedlåtande, om än ursprungsbetydelsen i ordlistan inte hade den betydelsen. “Bidrag” är ett tydligt exempel på detta ordmissbruk. När Alliansen vid sina valsegrar propagandabombarderade media med ordet bidragspolitik, för att fördela mer pengar till politiker, höginkomsttagare och storföretag, och framställa sjuka människor som lata, så användes ordet flitigt. När sedan alliansen kom till makten, bytte de ut ordet “socialbidrag” till “Försörjningsstöd” och plötsligt menade borgarna att de inte förde nån “bidragspolitik”, trots att dessa bidrag sköt i höjden till följd av borgerlig politik.
Det är ytterligare ett sätt att dölja saker, genom att använda mer positivt klingande ord, för exakt samma politiska åtgärd som innan.

Socialism är tex ett brännmärkt ord, efter decennier av massiv svartmålning av ordet, och jämförelser med saker som inte alls har med socialism att göra, så som Sovjetstyre som enkom är auktoritärt, despotiskt. För att inte tala om ordet kommunism. Det går inte ens att nämna längre, all debatt, all sans, alla nyanser är som bortflugna när ordet nämns och ingen vågar längre ens använda ordet.
Vilket gör det snudd på omöjligt att föra en humanistisk agitation och politik i nutid.
Men det finns sätt att till viss del åtminstone undgå kommuniststämpeln, om än föga effektivt. Det är att kalla sig feminist, vilket är politiskt sett helt ofarligt, trots att F! i princip har samma partiprogram som V. Men F! är som sagt var föga framgångsrika i opinionen. Dock är begreppet feminism inte bara politiskt Ok, utan till och med en etikett som antyder att man skulle vara för kvinnors rättigheter, och jämställdhet, i men i slutändan kunde de inte bry sig mindre om dessa frågor. Tom Greve Göran Persson, och mörkblåa Anna Kindberg Batra gömmer sig bakom detta epitet. Vilket är så absurt att Jimmie Åkesson skulle kunna kalla sig för mångkulturell, som jämförelse.
“Feminism” är som sagt något fint, så länge dess idéer inte når längre än till prat-stadiet, och på så sätt är “ofarliga för marknadens diktatur.

“Rasist” har blivit ett oanvändbart ord också. Inte pga av att icke rasister har kallat folk för rasister i tid och otid, som den Sverigedemokratiska svansen hävdat med masspropaganda på sociala medier. Utan för att folk med främlingsfientliga åsikter, eller just rent rasistiska åsikter använt det som “försvar”, och dödat en annars möjligt debatt och påtalat att antiraster tagit fram “rasistkortet” vid minsta lilla ifrågasättande av främlingsfientliga påstående på sociala medier.

När nu den politiska opinionen gått stark åt höger och tom med till nationalism i dess värsta nyanser, så anpassar sig 6 av 7 riksdagspartier till det språkbruk och den beskrivning av samhället som Sverigedemokraterna haft som mål att implementera i den politiska debatten. Alla partier utom just Vänsterpartiet, vilket hedrar V. “Svenska värderingar” är numer ett återkommande begrepp i alla partier utom V. Vilket är en flummig omskrivning av att det skulle finnas något ädelt inbyggt i just den svenska kulturen, och de svenska generna, i jämförelse med andra kulturer, religioner och andra folkgrupper.

Sen en längre tid har borgerlig politik dominerat Sverige oavsett Socialdemokratisk eller Alliansregering, möjligtvis då med nyansskillnader i HUR blå politiken blivit. De borgerliga har anammat socialistisk språkbruk som förklädnad för en likadan borgerlig politik som ökar klyftor, och det gick hem. Socialdemokraterna har å sin sida genomfört en maskerad borgerlig politik, och bibehållit “rättviseperspektivet” i det politiska agitatoriska budskapet. Ett dubbelspel från båda parter således.

“Lagt kort ligger”

…. har Stefan Löven yttrat, när han påmints om att S nu inte velat ändra på den orättvisa reform borgarna införde, som innebar att sjuka, arbetslösa och pensionärer får betala mer skatt än arbetande och rika.

Löven, överger partiets forna värderingar och ansluter sig till nyliberalismens cyniska människosyn. men låtsas ändå ha kvar samma värderingsgrund. Och flyr undan eget ansvar i skattefrågan med orden “lagt kort ligger” som egentligen betyder att de sympatiserar med borgarnas orättvisa skattepolitik.

Även dagens vänster och feminism använder sig av ett omskrivande, försvårande språkbruk, för att dölja agendor och syften, eller omskriva verkligheten I dagens ETC läste jag att Sverige behövde en “feministisk miljöpolitik”. Detta ordval fann jag mäkta fascinerande. Och än mer fascinerad blev jag över den feministiska problembeskrivningen av dagens miljöpolitik, och ordvalet: “Ekomodern maskulinitet”. Vilket “fantastiskt” språkbruk. Men jag är rätt säker på att Gudrun Schyman skulle skriva under på att även miljöförstöring är ett manligt problem. Jag är rätt säker på att det är ett marknadsliberalt problem oavsett kön.