Vi svenskar lider av en humörs-hämmande sjukdom.
Vi får inte bli arga, och jag har varit de “ilske-hämmades ordförande”
Och jag må hända ha blivit av med “ordförandeposten”, men sitter fortfarande i “styrelsen”. Nästa steg blir att avgå från styrelsen, innan jag slutligen förhoppningsvis kan gå ur “föreningen” helt.

Men det är en stoooooor förening, där de flesta svenskar är mer ellrer mindre medlemmar. Och man/jag kommer måsta bryta mot mönster, både mina egna, och det “svenska menlösa kynnet”.

Jag tror att vi svenskar blandar ihop ilska med att vara dum mot den man blir arg på. Okej det har sina fördelar att vara ett folk med jämnmod, men det kommer till ett pris. Och priset betalas själslig och fysisk sjukdom pga förtryckt undanstoppad ilska. I sydligare länder, med mer vardags-explosivt temperament, lagras inga vulkanutbrott. Skillnaden mellan normal samtalston (vilket för en svensk kan låta som en smärre utskällning) och irritation och utskällning i dessa kulturer, är inte så stor. När de höjer rösten, så höjer objektet för den höjda rösten, oxå sin röst och gestikulerar vilt, och sen är det bra med det.

Sedan är det givet att klimat, väder, långa vintrar och glesbygd är faktorer som hjälp till och skapat detta jämnmod. … men va f-n, enough is enough !!!! ¤###¤/%)&

Jag har blivit bättre på att vilja saker, och att uttrycka min vilja, sätta gränser mm. Men att träna på att bli arg, höja rösten är en högskolekurs på 40p för hämmade svenskar som mig.

but what the fuck … det skaaaa gååå !!