Snart tippar livets tidur över till den 21a Juli, Anno 2016.
Knappt ett moln på den ljusa natthimmelen.
Dagen som var, var den senaste i mitt liv,
Och trots att den i sin helhet inte var helt lätt,
med känslomässiga dips, utifrån stressituationer,
så var den rena paradiset, jämfört med i vintras.

Det gäller att fortsätta andas.
Det gäller att sträcka upp bröstet,
och se rakt fram med stolt blick där jag går.
Ena foten framför den andra, ett steg i taget.

Idag har jag fixat en liten mini-uppfinning till
bangolfen som underlättar. Jag kan vara stolt över det lilla i det stora.
Men det riktigt stora, är när jag reser på mig gång på gång,
när jag sätter gränser för mig själv.
Gränser som några i omgivningen ofelbart kommer att reagera på.
Gränser som kommer fjärma de några, och uppröra några,
men det är reaktioner som de får ta hand om.

Det riktigt revolutionerande är att jag bäddar min säng för min trevnad.
Att jag sköter om mig för mitt eget välmående, att jag lever i nuet när jag diskar, duschar, skurar, betalar räkningar, lagar mat. … för min egen skull.
Det riktigt revolutionerande är att jag har en egen vilja, och att jag lyssnar till den. Att jag äntligen lyssnar till den viljan.

I måndags, medan jag passade golfkiosken, kom en norsk jänta till luckan,
och jag förstod så mycket att det inte var golf som var ärendet.
Och min bristande norska, gav upphov till flera missförstånd.
Det var nåt med “slangen” och “kranen” men jag förstod inte,
jag måste uppfattats som väldigt trögfattad 🙂
Till slut sa jag åt henne att visa mig vad det var hon ville,
eftersom jag trodde att det rörde sig om vattenhämtning.
Och det visade sig att hon inte klarade av att vrida åt/stänga
vattenkranen på servicebyggnaden på campingen, och då gick hon till bangolfen, för att hämta närmaste vuxna person som “jobbade på campingen”
För i hennes värld visste ju inte hon att vi på bangolfen inte hade nåt att göra med campingens verksamhet.

Jag tyckte jallafall det var gulligt, och sa att det var bra att hon hämtade hjälp, trots att det inte gjort så mycket om det droppade lite från vattenslangen.
Men jag ville inte att det skulle bli pinsamt, så hon fick beröm, osså drog jag till med nästan hela min norska ordvokabulär, när jag sa:

“Ha de!

och gick tillbaka till golfkioskpassandet.