Vägen tillbaka är krokig och lång.
Där finns långa uppförsbackar, och djupa diken,
där finns många korsningar och vägval
Och ibland åker jag av vägen.
Och då är det bra om farten är hyfsat låg.
Men det är ensamt ibland.

Under tiden pågår livet, det finns ingen slutstation,
där man kan sluta gå, där alla mål är uppnådda.
Ivrig att komma fram, frustrerad och målmedveten,
snubblar jag på mina egna fötter.
Men reser mig och fortsätter gå.
Men det är ensamt ibland.

Jag saknar lyckliga tårar,
och längtar efter hjärtliga skratt
jag saknar befriande tårar
och det är ensamt ibland.

Jag längtar så tillbaka till livet
jag vill känna värme i mitt bröst.
Jag vill tro, känna mig omtyckt
Jag saknar en familj,
att komma till i vått och torrt.
för det är ensamt ibland.

Jag längtar så tillbaka till livet
för det är ensamt ibland.