Sätter mig ner,
tänker att jag ska andas
känna efter lite,
hur det egentligen känns ?

Ett djupt andetag till,
och ett till, vad känner jag ?
vad tänker jag, djupt inne i mitt väsen ?
Ibland glömmer jag att andas.

Spänningar i magtrakten släpper lite,
när jag tar djupa andetag,
låter nuet flöda i mig,
och ger mig tid, tid att läka.

Igår när jag cyklade över bron mot Remsle,
saktade jag ner, och tittade åter ut över älven,
åter ut över gröna, sköna Sollefteå.
Och konstaterar att vi bor i ett paradis.

Jag super in skönheten, och är tacksam
över att få bo här i vackra Ådalen.
Och jag är ganska lycklig under de två
timmar jag spelar boule.

Jag lever väldigt mycket i nuet då nämligen.
Koncentrerar mig på det sportsliga
och glömmer oro, gårdag och morgondag
… för en stund, och känner lite tillhörighet.

Jag tar ett till andetag,
nu i medan min favoritljuslykta brinner,
och ger värme och ljus.

Det finns även ilska kvar i mig, stark ilska,
som fräter i magen. Sorg som tynger mina ögonlock,
och saknad, som ekar i mitt bröst.
Och ett rum i hjärtat som ekar tomt

Men jag får ge det tid att läka, tid att finna ro.
Harmoni, är värt mer än guld.
Bär i frysen värt mer än pengar,
och lyckan väntar vid min dörr.

God natt mitt Ådalen, sov gott !