Livet är en skola, och vi är alla elever, tills det är dags för “skolavslutning” En del slutar skolan tidigt, en del har “skolavslutning” vid åttioårsåldern eller uppåt. En del lär sig aldrig sina “läxor” en del sover på “lektionen”.
Eller lite av alla varianter kanske. Dock sällar jag mig inte till gruppen som på sociala medier definierar sig som ha gått “livets hårda skola” då det allt för ofta (fördom från mig) används för att förhöja sig själv genom att se ner på andra. Inte alltid, men allt för ofta.

Många saker har jag lärt mig i livet, nödvändiga och onödiga. En del saker lär jag mig först nu vid 50. Och en del har jag ännu kvar att lära. Den som tror sig vara färdiglärd, kan således inget nytt lära. Tråkigt för denne !
Små, små detaljer. Små lärdomar, egna lösningar, rutiner, kan tillsammans förbättra helheten, har jag upptäckt på gamla dar. Jag kommer då och då plåga de stackars läsare som ännu ids läsa denna alltigenom uppstudsiga, egensinniga, generösa blogg, med sådant som kan uppfattas som självglorifierande, typ: “va duktig han tycker han är då”

Jag har till ex under vinterns plattfall, till ex lärt mig vikten av att i alla fall bädda sängen, de dagar man är så i skosulorna att man inte ens tar sig ut, och knappt upp ur sängen. Då har man i alla fall “stigit upp” och det känns något mindre uppgivet. Det handlar om att ge sig små signaler av självrespekt och nån form av bry-sig-över-huvud-taget-känsla. Nu när jag mår betydligt bättre men långt ifrån bäst, fungerar sängbäddnings-taktiken som så. Att jag kan låta sängen vara obäddad alla de dagar som jag inte blir försoffad i den. Men blir det en trög göra-lös-dag, så försöker jag se till att den bäddas. Detta är bara som jag tänker, inte rätt eller fel.

Självrespekt/egen vilja, är nyckelord för mig, för att jag ska må bra/bättre. Och den kan ta sig i uttryck både genom att jag känner efter hur jag mår, och är i det en stund. Dvs ärlighet. Eller att jag sätter gränser gentemot andra, dvs lyssnar till vad jag verkligen vill. Det är positiv egoism, som inte drabbar någon annan, om de inte väljer att skylla över sina känslor, krav etc på nån annan. Jag har gjort det själv, så jag vet. Och gör det tyvärr i likhet med de flesta åtminstone nån gång ibland.
Men det är även vart man strävar som definierar vem man är, inte enkom resultat.
Så tänker jag lite grann, kanske lite rätt, kanske lite fel, de e som man vill ta det.

2-5 minuters-regeln är också en sak jag kan använda mig av då det passar som ett hjälpmedel för att må bättre. Dvs att saker som tar så kort tid, strävar jag efter att göra på en gång. Återigen, ett hjälpmedel som är till FÖR mig, inte nåt att följa slaviskt, som sätter krav och stress och måsten på en. Så tänker jag om det som sagt. Jag blandar ut dubbeldusch med vatten för att inte massa gel ska rinna ur händerna i avloppet utan att egentligen användas. Jag använder hårdtvål på kroppen, så jag spar onödigt slöseri med pengar, eftersom mina inkomster är små. Det gör att jag mår bättre i längden, iom att jag frigör lite pengar till annat. Alla små detaljer i vardagen har betydelse tänker jag.

Nå …är jag nu duktig och klok, med alla insikter ?
Är jag snäll som kör och hämtar vän i K-fors på tågstation ?

Nja … Ja och Nej, på alla tre !

Jag gillar inte att bli kallad snäll ur utnyttjandeperspektiv, då det kommer från andra, då det uttrycket kan användas, och har använts för egen vinning. Det hindrar inte egentligen att jag faktiskt ÄR snäll…

…ibland
smiley

En vän till mig gillar inte att bli kallad för duktig, eller höra att hen varit duktig då hen presterat något. Och även om jag inte reagerar lika starkt på ordet duktig, som ordet snäll, så har det liknande egenskaper och användningsområden. Det kan användas både som att ur ett uppifrån-perspektiv titta ner lite grann, men även att man säger att nån är duktig, för att antingen slippa göra det själv, eller att man helt sonika är i stånd att be om hjälp. Och ibland, av vissa personer rent utnyttjandesyfte. Det är alltid i sin ordning att någon gång be om hjälp, men bättre att göra det rakt och inte använda smicker och bakdörrar och dylikt.

Det handlar således lite om vad man har för avsikter när man kallar nån för snäll eller duktig. De kan därför användas och tolkas positivt. Men passa er, det är väldigt lätt och mänskligt att trilla dit på att använda ord ur ett syfte att få nånting tillbaks. Det gäller nog de flesta.
smiley