Man hoppas på stordåd, när det gäller ett bättre och gladare, mer harmoniskt liv.
Men skutten framåt är många, idoga och små. Medan fallen nedåt kan vara branta ibland.

Det handlar för mig om “plustänkande”, det handlar om att ignorera det opåverkbara. Det handlar om självrespekt. Det handlar om att “stand your ground.” Det handlar om balans, men att ändå luta sig lätt framåt när man “går”, det handlar om att försöka på nytt igen om man slinter eller halkar bakåt. Det handlar om att sätta gränser utåt och inåt, för sitt eget bästa, det handlar om att vara förlåtande, i synnerhet mot sig själv. Det handlar om att lära sig i möten med andra människor, speciellt de man irriterar sig på, eftersom jag då kan lära mig varför jag irriterar mig på den, vad hos mig triggar igång min reaktion. Det handlar om att erkänna, stå kvar handfast för att kunna lämna mer av det förflutna bakom sig. Men det handlar oxå om att leva medan man gör allt detta. För målet är ingenting, vägen är allt.

Men plustänkande är inte det samma som att “tänka positivt” för mig. Plustänkande är den klassiska att inte använda inte, i sina föresatser. Utan fokusera på målet ist för det man försöker undvika, eftersom hjärnan inte klarar av ickeinformation. Plustänkande är att tänka hur man ska slå bollen i minigolf, ist för att fokusera på vad man inte ska hamna. Plustänkande är att titta på vägen vid bilmöte med helljus i mörker, ist för att reta sig på helljuset när man tittar rätt in i det. Lätt ? Det är bara att göra plus eller minus.
smiley(plustänkande)
Och “stand your ground” innebär inte nödvändigtvis konflikt med andra för att hålla sin ground. Bara att ta sin plats helt enkelt, varken mer eller mindre. Sen försöker jag att inte tänka “måste” utan hellre “jag strävar åt att” … detta för att ta bort onödig press.

Men sen ska man få ihop alla dessa tåtar till en enhet oxå
smiley… jäklar va man kommer snubbla o skrapa sig, och få stötar i trådkopplandet.
Men ack så “spännande.” Att “tänka positivt” däremot, utan att ta hänsyn till egna jobbiga känslor, tror jag kan vara, och ÄR nog ofta förödande, och leder inte framåt. Att däremot bejaka och acceptera sitt förflutna, kan vara porten in i nuet och framtiden.

Att uppmana andra till att “tänka positivt” som nån slags “lösning” på nedstämdhet. depression, eller andra saker, “är som att måla direkt på rost” (det kommer att lossna fort)

Sluta vara rädd hela tiden…är en strävan
smiley