Om man graderar stress från att känna lite lätt bråttom, utan egentliga fysiska eller psykiska symptom, till att få fysiskt ont i magen och panikångest, samt då rymma detta inom en skala 0-10, där Noll är total koll och lugn, och 10 är panikångest.

Ja, jag är ju aldrig på 0 nu senaste året, och sällan under 5. Men jag är inte så ofta på 10 heller längre. Däremot kan jag i vissa situationer plötsligt rusa upp till 9 i stresskalan, när jag känner krav, eller utsatthet.

Idag hände det.
Men jag åtgärdade roten till stressen, dvs ett krav som låg under överskådlig framtid med kontinuitet … jag sade helt enkelt ifrån mig det. Då var roten till stressen borta, men i kroppen fanns det kvar i magen. Skrev till en vän, och ringde kort till en annan o pratade av mig. Sprang en runda, fixade god broccolisoppa… och det mesta av stressen hade lagt sig.

Det behövs inte så mycket nät väl tryckkokaren har kokat över en gång. Tills dess att man får mer balans igen. Och det går inte tokfort de inte. Nä rå !

Men bra är att hitta sätt, verktyg att hantera, medan man bygger upp självkänsla (inte nödv självförtroende) och något så när inre harmoni. Och det har jag blivit något bättre på. Att sedan skita i vad andra tycker o tänker om en i sådana situationer, är iofs oxå på väg, men … svårare.
smiley

Broccolisoppa, hemgjord på Hildas Trädgårds uuuunderbara broccoli är i sig lugnande och goooott !!!! Att äta den i nyköpt vacker soppskål är oxå på pluskontot.

Naturen är gudomligt vacker så här års. Detta bara utanför mitt hus.

… som sagt var