Jag åker på en lyxbåt genom livet.
Jag har bär i frysen, färska giftfria grönsaker i kylen.
Jag har kläder för alla tänkbara väder.
Jag har musikinstrument och musikalitet.
Jag har ord att beskriva mina känslor.
Jag kan baka mitt eget bröd.
Jag har vänner.

Och ändå tillhör jag de som har det sämst ställt ekonomiskt,
på lyxkryssaren Sverige

Och ändå har jag under vintern,
mått så dåligt att det knappt gått att genomlida.
Ändå har jag inte funnit någon egentlig mening,
med att kliva upp på morgonen.
Ändå har jag gråtit fler tårar än decimaler i talet PI,
Allt detta på lyxkryssaren Sverige.

För det var en sak jag saknade,
och det var jag, det var mig,
det var att tycka om mig för den jag är.
För det var en sak jag gick miste om,
och det var självrespekt och en egen vilja.

Nu ger jag mig själv detta efter bästa kunskap och förmåga,
Jag ger mig detta genom att säga nej, till sånt jag inte vill,
Genom att säga ja till det jag vill, och för första gången,
börja förstå skillnaden. Genom att behandla mig själv med respekt,
i mina ageranden. Genom att behandla mig själv med respekt,
då jag inte längre tillåter andra att behandla mig respektlöst.
…. på nedre däck i lyxkryssarens Sverige.