Om man gör liknelsen med känslor på detta vis:

Om man har en vattendamm, kraftverksdamm, där man sparat ihop för mycket under för lång tid, så måste man släppa ut mycket när det väl släpps, för att fördämningen inte må brista.
Och när man väl öppnat flödet, kommer alltid stora svallvågor efteråt.
Det tar ett tag innan det blivit lugnt vatten, och ytterligare tid innan det som blivit indränkt blir torrt. Och om “fördämningen” brister, dvs alla ens murar och försvar, så måste man även få hjälp att stänga av den starka strömmen av överflödigt vatten. Dvs få bort källorna som oroar, tar energi av en, krav och måsten. Styra förbi alla de bäckar små som blir en vild oregerlig, förödande vårflod. Tills man kan bygga upp sig och tåla trycket bättre igen.

Ofta får man rådet att ignorera det, som om inte vattnet på ovansidan fanns. Dvs inte släppa igenom nåt vatten (tårar) “Var glad, tänk positivt” Det är inget bra råd.
Det bästa är ju att det inte kommer så mycket nederbörd (sorger och bedrövelser, problem) ovan kraftverket att det blir övertryck. Men när det gör det så kan man inte låtsas som om problemet inte fanns. Man måste nog släppa igenom vattnet, och i större mängd än de som har en liten kvarn i en bäck.
Folk misstar ofta tårar för sorg. Tårar är tvärtom ventilen för sorg, inte själva sorgen. Alltså om man stänger ventilen kan det bli tryckkokare, och “explosion”
Det värsta är alltså inte tårar, för den ledsne, utan att ha massor av o-uttryckta känslor som inte får komma ut och finnas. Nä jag gillar inte att vara gråta, men föredrar det framför att vara ledsen.gömd och glömd.

Livet är ett flöde, och det kommer olika mycket nederbörd.
Bäst är ett någorlunda jämnt flöde, men så är inte alltid livet,
inte för alla. Man kan ju iofs oxå vidga den liknelsen så till vida att om det är torka i ens liv, så mycket torka att marken spricker, och när då regnet (i det fallet efterlängtad och livgivande) så om det kommer för kraftigt regn, hinner inte vattnet sippra ned i marken, utan rinner bara på yran och försvinner bortöver.


Att ta ett steg tillbaka i vredesmod och sårbarhet

En annan sak jag ofta använder mig av vid olika typer av upprördhet.
Den typ av upprördhet som får en att vilja skriva argt sms, mail el dylikt. Är att alltid låta det ligga ett tag innan man skickar iväg det. För när det är skickat, ja då ÄR det skickat.

Jag har ofta tänkt på om det kommer få den effekt jag önskar, eller om det inte blir bättre för mig av att skicka det, om det inte blir nån förändring, ja kanske till och med sämre.

Så i arga eller känslostarka skrivna budskap kollar jag språket,
hur det är formulerat. Är det detta jag vill ha sagt, och vad vill jag få ut av det. Är det troligt att det kommer nåt gott ut av detta jag skriver. Kollar om det är partier som inte alls behöver vara med för det jag vill ha sagt. Tex bör man inte “visa strupen” i potentiell konflikt, för “rovdjuren” KOMMER bita på visad strupe !
Inte skriva överdrifter som inte går att styrka i en eventuellt fortsatt diskussion. Eftersom då kan fokus läggas på mina obevisbara “halvsanningar” el förstärkningar istället för det som tex varit taskigt orättmätigt beteende från vederbörande, det som skriften var tänkt att handla om.

Det är ganska duktigt av mig att kunna ta det steget tillbaka i sån situation.