Ingenting är säkert …ingenting.

Det är väldigt lite man kan styra över i livet.
Det är bara de små sakerna man har inverkan på,
och det är väl ganska okej ?
Jag kan till och med känna en förtröstan i detta,
att jag kan släppa och acceptera i större utsträckning.
Lite mer av “det blir som det blir” än tidigare.
Ju mer man försöker kontrollera tillvaron,
eller påverka sin omgivning,
desto mer har jag insett att man kan enkom misslyckas i detta.
Inte ens allt kring mig själv är möjligt att påverka, ändra.
Och faktiskt inte alls nödvändigt alla gånger.
En slags kapitulation. Och i vissa fall betyder kapitulation,
att freden kommer … att friden kommer.

Ofta när jag ser upp mot stjärnorna, finner tröst i min egen obetydlighet.
I det stora förunderliga universum, står jag och tittar ut i evigheten, och just då, är jag aldrig orolig, rastlös, bara förundrad och hel….i min litenhet.

Ingenting är säkert, ingenting

Löften betyder oftast egentligen ingenting.
Löften om vänskap, om kärlek
..är egentligen bara starka förhoppningar
om våra orealistiska drömmar, om hur karaktärsstarka vi vill vara,
om hur älskade vi vill vara, om orealistisk perfektion, om lyckan.
Vänner kommer, vänner går.
Några består… men det är inte helt säkert.

På ett sätt är vi alla ensamma, helt ensamma
Och på ett annat vis är vi egentligen aldrig helt ensamma.
Det finns alltid människor omkring.
Alltid ensam, aldrig ensam på samma gång.

Ibland ser jag mig och många med mig,
i spegeln och frågar vem är det ?
Speciellt under deppighet eller förändring.
Men svaret är alltid för min del,
lika enkelt som genialt
Jag är Tomas !
Mer komplicerat än så är det inte.

Framtiden är oviss, och det är delvis gott !