Dagsljuset under 6 kilometers promenad gör gott,
syret ner i mina lungor, ut till mitt blod, till min kropp, till min knopp.

Snart knoppar det, om ca tre månader, men innan det återvänder ljuset,

Återvänder Sädesärla, flugsnappare och hussvala.
Och markens underverk, väcks sakta ur sin dvala.
Innan det, sipprar snön ner i älv och mark,
Och vårbäcken porlar i stadens park

Längtan väcks ur det som sovit djupt och tungt
Och våren lägger sig stilla och lugnt
Är längtan till kärlek starkare än tron ?
Kan den vända åter till den karga mon ?

Vilar ljuset där i mörkrets kant ?
får jag tag om det som slant ?
Ett frö som gror, en man som tror,
så stark, envis, så liten … så stor.

Talgoxen kvittrar om kärlekens namn
vågor skvalpar mot älvstrandens famn
För varje steg ökar chansen till
att hitta vägen dit jag vill

…hem