EU eller inte EU ?

Partierna i det som missvisande ännu kallas mittenfåran i politiken kallar det till vänster om dem för extremt, och det till höger för extremt. Och har på så sätt fått människor att tro att det är nån slags gyllene medelväg, nån slags sunt förnuft, nån slags motsats till extremism, bara för att de på en skapad höger-vänster-skala placerar sig själva i mitten. Både Moderaterna och Socialdemokraterna räknar sig själva till mitten idag. Det är givetvis inte så. Ur en fördelningspolitisk synvinkel/skattemässigt är bägge höger partier, men iom att det finns ett extremhögerparti i SD, så kamouflerar de sig som mittenpartier.
Så när SD inskränker rättigheter för flyktingar, och stänger gränser är vi alla överens om att det är rasistiskt, “för att SD har en nazistisk, rasistisk historia”.
Men sedan ändrar “mittenpartierna” S, KD, L, C, Mp och M kurs i flyktingfrågan, och då är inte politiken felaktig längre, för de har ingen “nazistisk historia”
Sen att S varit med på tvångs-sterileringar och samarbetat med nazisterna i andra världskriget… och att moderaterna varit emot demokrati genom att vilja hindra beslut om allmän rösträtt… “det sopar vi under mattan”

http://www.dn.se/kultur-noje/joris-luyendijk-storbritanniens-stora-steg-ratt-ut-i-morkret/

I artikeln i DN, som jag ovan länkar till, målar Joris Luyendijk upp ett katastrofscenario orsakat av Brexit. Och EU som det enda alternativet.
Det är ju inte bara en rätt bedrövligt överdriven skildring, utan direkt felaktig i stora delar. Och dessutom givetvis finns det ett egenintresse i den verklighetsbeskrivningen. Han beskriver Brexit-kampanjen som djupt oärlig, direkt lögnaktig, och baserad på rasistiska åsikter, med “högerextreme” Nigel Farage i spetsen. Och kallar honom för “EU-hatare”.

Förvisso stämmer delar av beskrivningen av den isolationistiska Brexitkampanjen, med lögner och överdrifter som “argument. I Storbritannien är EU-motståndet nog rätt högerstyrt, baserat på nationalism.

Det Joris INTE tar upp är hur kampanjerna för det odemokratiskt EU byggts upp. Kampanjerna och hoten från regeringar och företag, löftena som sveks, överstatligheten och att även EU är en elitistisk isolationistisk superbyrakratisk maktfaktor, som inte bryr sig om annat än EU-höjdare och de storföretag som i första hand gynnas av upplägget av ett EU som blir allt mer odemokratiskt.

– Han tar inte upp att företagare hotade flytta utomlands om inte folken gick med på EU-medlemskap

– Han tar inte upp att regeringar hotar avgå av samma anledning

– Han tar inte upp att PRO-EU-kampanjer var betydligt mer bemedlade, och att i vissa fall godtogs inte ett NEJ, utan togs nya omröstningar tills “rätt” resultat blev till

– De flesta EU-länder fick inte ens rösta om medlemskapen.

– Han tar inte upp att EUs medborgare inte får rösta fram EUs president, det görs av ombud.

Så påståenden som “lögnaktiga kampanjer”, kanske EU-förespråkare skall ta och självrannsaka sig inför.

Så både Brexitrörelsen och EMU är isolationistiska, nationalister med elittänkande.
Brexit med Storbritannien som bas, EMU med gränser och begränsningar för Europa. Det finns även ett sunt EU-motstånd inom vänstern, som grundar sig på motstånd mot överstatligheten i EU som växt fram genom åren, som inte var lika utbredd då vi folkomröstade.

DÅ försäkrade man oss om “billigare matvaror vid ett EU-medlemskap. Vi vet att vi har bland de dyraste matvarorna i Sverige. DÅ försäkrade man oss om att det inte skulle bli en Stat av EU, men steg för steg blir det mer och mer en stat, med försvarssamarbete, gemensam valuta, egen marknad, detaljstyrning av lokala marknader och individers rättigheter.