“I’m not worth it, I’m not worth it, I’m not worth it”

…ropade kvinnan på TV när jag tittade på något till synes ytligt Amerikanskt makeoverprogram. Kvinnan var kort och överviktig. Jag brukar avsky att se på program där människors problem och avvikelser fläks ut i TV . Förnedrings-TV.

Men av någon anledning fastnade jag några minuter i detta program.
Jag tänkte “Vad säger människan ?”
Hon var under hårt träningsprogram springandes upp för trappor, ivrigt “påhejad”, pressad, peppad av programledaren med den perfekta kroppen, och det förenklade synsättet. När plötsligt en grupp människor, turister applåderade, och hejade på henne, då hon sa orden

“I’m not worth it, I’m not worth it, I’m not worth it”

Det skar i hjärtat på mig…för jag insåg att hon sa orden jag kände, men aldrig sagt.
Och har känt i större delen av mitt liv, mer eller mindre.

Det självklara är ju att hon visst var värd påhejningarna och uppskattningen. Det var ju självklart för mig. Varför säger hon så ? vad säger människan ?
Hon sa vad jag kände och känt…
Och det uppenbara borde ju då vara att även jag är värd uppskattning, liv, kärlek.
Men inte lätt. Men jag tackar henne för att gjort mig uppmärksam, satt ord på det.
Först då kan man förändra.