Jag skrev om det gällande vad som kallas terror eller inte, och hur det kan bero på vilken nationalitet det är på offren respektive den som begått brottet.
Och huruvida du begår brotten som president eller opposition. “Presidenter” som dödar, via en armé blir aldrig kallade terrorister. Medan folk utan land som, hur förtryckta de än varit under lång tid , börjar slå tillbaka med de endaste medel som kvarstår efter att deras partier och åsikter förbjudits, börjar ta till våld, det räcker då med stenkastning…. så räknas de som terrorister.
Jag har varit inne på det förut.
Jag har pratat om hur olika saker “ses” “bedöms” utifrån vilken tidsperiod man lever i, vilket land, vilken klass man tillhör.

…OCH vilket kön man tillhör. Det är ofta helt korrekt, i synnerhet historiskt sett varit främst kvinnor som varit förtryckta och förfördelade. Men det har aldrig varit alla män som varit förtryckare, och det har aldrig varit alla kvinnor som varit offer, vilket man lätt kan tro om man ska lyssna till en del feminister. Och dessutom, det är en av mina poänger… Kvinnor i maktposition är generellt inte ett dugg bättre än män i maktposition. Däremot har det historiskt sett varit en överväldigande majoritet män vid de absoluta maktpositionerna. Kan hända att det finns politisk anledning till egen karriärstege att förneka detta faktum, precis som för Nazister som vill förneka förintelsen, men samtidigt går ut med hatiska texter på sociala medier där de vill “döda Judar och Muslimer.

Lika samma finns det exempel där feminister öppet och ogenerat slår ner på män som grupp, och tom skriver “dikter” och uppmanar till könsstympning. Detta beteende klarar sig näst intill helt genom lagens filter för uppmaning till våld eller uppvigling. Ett annat kön på uppviglaren, och en annan målgrupp, kan ge upp till 4 års fängelse.

Nu pågår det franska presidentvalet som mest intensivt. Å ena sidan främlingsfientlig extremhögerkvinna, Marine Le Pen. Å andra sidan en något yngre man som varit Socialdemokrat, men nu är oberoende. Och media är ju som de är. Hittar man någon skandal att gräva fram och frossa i, så gör man det mer än gärna för lösnummer.
För mig var det fram till nu något jag inte hört talas om. När Macron, var 16 år hade han en “kärleksrelation” till sin franska lärarinna från överklassen som då var 40 år.

Det är intressant att det kallas just “kärleksrelation” när det är en pojke och äldre kvinna. Ofta i sådana exempel kan en 16-åriong kallas “man”. Jag är övertygad om att det aldrig någonsin skulle kallats “kärleksrelation” om mannen var 40, och en tjej vore 16. Och det skulle aldrig slå en journalist att kalla en 16-årig flicka för “kvinna”. Det där vet vi nog alla om om vi tänker efter, men låtsas inte om det. För att vi lever i en tid och ett land där feminismens tillvägagångssätt inte ifrågasätts av något politiskt parti. Det vore nämligen näst intill politiskt självmord. Än mer intressant är att man i DN pratar om att Macrons barndomsstad Amiens har förlåtit honom för den skandalen.

… jag förtydligar “förlåtit HONOM” inte den äldre kvinnan. Är det nåt jag missar här ?

Samtidigt såg jag härom dagen på filmen “horungen” av Knutte Wester, som med konst och ord återberättar sin farmor Hervors liv, där hon och hennes mor Ada, i början av nittonhundratalet blev svårt förtryckt av dåtida samhället pga att modern var ogift när hon fick barn, medan fadern inte alls straffas moraliskt och socialt. Detta till den grad som är nästan omöjligt att förstå hur hon överlevde. Hervors feministiska kamp är jag redo att slåss för. Kakans “feministiska kamp” är jag redo att slåss emot.