Utan att vara insatt i detalj, så förstår jag tillräckligt för att dra slutsatser.
För jag har läst historia i skolan, för jag följer med i den fria journalistiken,
för att jag tänker själv.

Det finns något som heter demokrati-index, som utmätts av Brittiska “The Ekonomist”
Där man helt enkelt gör ett försök att “mäta” halten demokrati bland jordens stater.
Det är enligt mig ingen exakt vetenskap, eftersom man tex inte tar hänsyn till faktorer som dödsstraff, vapenhandel, militär aggressivitet etc. Men det är väl en hint om hur det står till. Indexet som finns att tillgå på wikipedia, är nu 7 år gammalt, och en del har hänt på världskartan sedan dess. En ranking från 2015 finns pdf-format att tillgå.
Skulle vi som jag önskar, ta med vapenexport till diktaturer i beräkningen, skulle Sverige rasa ganska betänkligt från sin nuvarande 3:e-plats.

Nu mäts demokratin utifrån:

– valprocess och pluralism
– medborgerliga rättigheter
– regeringens funktionalitet
– politiskt deltagande
– politisk kultur

Och de är väl viktiga komponenter, men inte allt.
Och att Sverige tappat i poäng på slutet, är lite paradoxalt för att det kommit in högerextrema krafter i riksdagen. Men det skulle väl knappast öka vår demokratifaktor om vi förbjöd partiet SD ?
Vidare anser jag att demokratihalten i Sverige är skuffad i kanten av de extremt olika ekonomiska förutsättningarna vid val, liksom i de allra flesta västerländska demokratier.


USAs placering på sista plats bland “fullvärdiga demokratier” är för deras del något för vänlig placering. Men det är min personliga åsikt. Och den baserar jag på allt elände i världen de ställer till med obalans i länder genom ockupation, och sedan lämnar kaos efter sig. Jag baserar det på att man fortfarande torterar fångar på Guantanamo utan att ens ge dem en rättegång. Jag baserar det på att det i praktiken finns att välja mellan väldigt mycket höger, och extremt mycket höger i valen.

Men tydligast avdemokratiserings-process i världen, utifrån den infor6mation som är oss tillgänglig måste ju ändå, utöver den solklara ettan Syrien med Assad i spetsen, vara Erdogan i Turkiet och Putin i Ryssland.
När man sett dokumentärer om hur han i begynnelsen betytt mycket för delar av befolkningen, men hur han gradvis förändrats som person, så ser man många likheter med den mustasch-beprydde lille komplexfyllda Tyska Führern på 30-talet. De hätska anklagelserna mot alla omkring sig, mot demokratier, de arga, oproportionerliga talen. När man ser hur Erdogan tar över fler och fler medier, håller befolkningen i mörker på information, när man ser hur han kuvar och jagar kurder.

Då begriper man att när sjukdomen “makt” gått för långt, är den obotlig. Och då kan den ha smittat av sig på alla demokratiska institutioner, den kan ha kuvat modet hos folk att resa sig. Den kan ha förgiftat nationen och den mark på vilken de politiska frispråkiga gräsrötterna växer på… så till den grad att det förblir öken för en lång lång tid framöver.

Det är helt sjukt, som ungdomen av idag skulle säga om nåt bra hände dem.
Fast jag tycker nog det passar bättre här.