Morgonen gryr i Sollefteå.
Solen kämpar sig upp i öster.
Dess strålar surfar på den krusiga Ångermanälven.
Det är något vackert med gryningar, jag upplever dem sällan.
Dels för att jag oftast sover förbi dagarnas uppvaknande,
dels för att om jag väl är uppstigen, är jag ändå långt ifrån vaken.
Men det är något vackert med gryningen, någonting hoppfullt,
med att varje ny dag, just är en ny dag.
När inga människor ännu syns till,
när endast fåglar hörs och vinden susar.
En rofylldhet och fräschör som inte ens skymningen mäktar med.
Den tidpunkt på dygnet, innan kommersens brus,
har kidnappat våra sinnen och hjärtan.
Ett oskrivet A4-papper, ett blankt ritpapper,
ett olöst korsord, ett oskrivet musikstycke, en ny dag.