“När man skjuter arbetare” är på en roman, som erinrar om en tid då det var tillåtet att skjuta arbetare.
Ådalen 31, då militären gick in och sköt skarpt mot demonstrationståget i Lunde.
5 personer miste livet, bland annat en ung kvinna som inte ens demonstrerade.
Det fanns olika rapporteringar av händelserna i Ådalen. Det fanns gott om borgerliga som försvarade skjutningarna … det var en annan tid.
De som sköt gick fria, de som demonstrerade hölls ansvariga och fick straff.

Eller var det verkligen en annan tid ?

Jo det var det, men det finns gott om liknelser om hur historien upprepar sig, och makten trycker ner och negligerar folket som gett politikerna deras politiska uppdrag, Negligerar människorna som i praktiken arbetat in pengarna åt storföretagarna, åt Stockholmsregionen, och åt träpatronerna på den tiden när det begav sig. På den punkten har dock inget förändrats, hånfullheten från maktens herrar.Det finns kulturer som högaktar sina äldre för deras kunskap, och erfarenheter. Våran kultur är inte en av dessa. det finns kulturer som hyllar den barnafödande kvinnan, hyllar fertilitet, det är dock inte vår kultur: det blir tydligt iom nedläggningen av vård för framförallt utsatta grupper som är beroende av vård, men inte alltid längre lyssnas på.

Nu skjuter Bofors vapen inte längre svenska arbetare, nu skjuter dessa vapnen barn i Mellanöstern, och vapnen är i händerna på diktatorns mördare. Här hemma i trygga Sverige, eller det som en gång var “trygga Sverige” skjuter man inte längre arbetare, man låter dem däremot dö om det gynnar det egna kapitalet. Eller rättare sagt de som inte förmår arbeta låter man i första hand dö. Dessa fall är ju helt säkert inte ett mål ens för cyniska landstingspolitiker eller riksdagspolitiker, utan snarare en “olycklig bieffekt” i jakten på maktkoncentration och urbanisering.
…ja och nationalekonomisk gör det kanske inget för dem om icke produktiva långtidssjukskrivna, gamla uttjänta pensionärer och barnaföderskor i Norrland trillar bort…. en liten ekonomisk bonus för maktens herrar och damer kanske ?
Det är iaf helt uppenbart att dessa grupper inte är värda att slåss för, enl Erik Löfgren & co…. och det kan i förlängningen oxå innebära, att leva låta dö.

Och man gör det finurligt, så att ingen står till ansvars för nedrustningen av vården, för nedrustningen av hela norrländska inlandet. Man kallar försämring för “förändring”. Och man står i svensk TV-debatt och praktiskt taget dumförklarar människor och hånar människor som lidit av deras politiska beslut. De har tiotusentals som bland de normalt sett kuvade tysta, fogliga svenskarna, går ut gång efter annan och demonstrerar, folk ockuperar, folk reser sig, men blir nedslagna igen, “Beslutet är fattat” säger man, “era protester kommer inte att ändra detta” säger en blå vänsterpartist och en mörkblå socialdemokrat i landstingspolitikernas korrupta korridorer.

Och ni förvånas och ondgör er över att folk blir förbannade, och använde den ilskan som slagträ mot oss, och pratar om att “man ska kunna ha olika åsikter och prata med varann” Men för att ni ska kunna åberopa den rättigheten, måste ni landstingspolitiker lära er lyssna, för det är den viktigaste delen i ett samtal. Och på den punkten skulle betyget “icke godkänt” vara en underdrift av historiska mått.

“Det är lite synd om människor att de inte kan titta framåt,
det här beslutet är fattat, och de inget som kommer tas tillbaka pga att de o
ockuperar”
säger Annika Burma och skrattar. En sån kommentar med den hånfullheten kan ju få den mest fogliga “hemma-vid-köksbordet-kritiker” att bli revolutionär.

För egen del så har jag i större utsträckning slutat söka vård på vårdcentralen över huvud taget. Förr, innan avvecklingen av Sollefteå sjukhus och hela vår bygd, kunde jag få ett misstänkt födelsemärke borttaget och skickat på prov för cancer. Nu går inte det. Förr, innan avvecklingen av Sollefteå sjukhus och hela vår bygd, kunde jag ringa vårdcentralen vid oro över att ha hostat och kräkts i 3 månader. Nu är “samtalskvoten” fylld kl 08.00, när telefonslussen öppnar 08.00. Jag är uppgiven, och uppriven.

Det är ju centrala beslut som orsakat detta, inte personal i första hand i
Sollefteå som felat. Deras arbetsförhållanden har ju blivit ohållbara, trots att nån sjukhuschef eller nåt vid nedskärning av underskötersketjänster dyrt och heligt på vanlig cynisk maner, lovade att “kvaliteten skulle bibehållas” genom “omorganisation” Det vet alla normalbegåvade att det inte går. Det går inte att ersätta mänsklig arbetskraft genom omorganisation, det går inte att ersätta ett leende och en beröring från med omorganisation, det går inte att skapa bra vård genom nedskärningar. De går inte att hävda att vården ska fungera om man inte återger resurser dit de behövs, svarar i telefon och undersöker patientens hälsa. Det vet alla… eh ja jo de flesta uppenbarligen.

Det landstinget i Västernorrland gjort på senare tid, är ju som att ha ett fotbollslag som vinner matcher, sparka hälften av spelarna. Sätta in en tränare vars mål är att grannklubben i storstans lag ska gå bättre, och sedan när man börjar förlora matcher till grund av det, hävda att vi ska lägga ner laget för att det går för dåligt för dem.

S i Västernorrland har lagt upp bollen på straffpunkten, och sagt åt sin
målvakt att blunda när straffen kommer.