“Vad tjock du har blivit”…. fick jag ibland höra redan på den tiden jag vägde bara 80 kilo.
Nu väger jag 87 kg…. och kanske har folk vant sig vid den blygsamma kalaskulan,
för nu hör jag det inte alls nästan. Kanske för att jag inte bryr mig om just den sortens nedlåtande kommentarer vare sig de påstås vara humor, eller nåt annat.
Och blir man inte sårad så är det inte lika kul för “humoristen”
Finns dock andra kommentarer som går rätt in i hjärtat.

Det rör sig mycket i huvudet på Kai Tomas, och i hjärtat likaså, men det från hjärtat är inom lykta dörrar. Det är på ett vis lättare att avslöja Donald Trumps och Sverigedemokraternas inhumana människosyn, än att blotta hjärtat om hur jag innerst inne känner, vad jag önskar och drömmer om.

Här går en man vars känslomässiga konto, vars integritetskonto, blivit övertrasserat för länge sedan, och som inte finner sig i minsta lilla trash talk längre, inte längre godtar att bli tagen för given eller att gå undan. Och under den iskalla hårda, glada humoristiska ytan döljer sig en längtansfull man som inte tror på att han är ämnad för kärlek och respekt, passion och sex, förälskelse. Och framför allt inte vågar längre. Teatern, skådespelet har börjat igen. Den teater som ler och skrattar, den teater som en som gått ner i träsket inte orkar upprätthålla. Teatern har börjat igen…. “hur mår du” … “jo tack bra”
Lite teater är bara bra, lite teater är rent utav hälsosamt och nödvändigt för integritet och självbevarelse. Men risken finns för själar som min, och många andras, att teatern “blir jaget” och andra känslor, riktiga, ärliga känslor och längtan tynar bort igen.

Det är naturligtvis lätt och rätt att tala om för mig med en 5 sekunders kommentar att jag visst är värd allt det där. Men ibland kan jag känna och tänka: Don’t tell me ! Show me “! Men då är vi ju inne på orealistiska förväntningar igen. Men kanske måste de oxå få finnas lite, för de är oxå drömmar och vad jag vill och längtar efter.

“Vad jag vill” …. ja det du….
Det känns nästan främmande, och nytt att tänka så…
“Vad vill JAG?” “har jag rätt att….”