Trist och tråkigt, lätta inre orosmoln på förmiddagen,
förvandlades på eftermiddagen
till strålande inre sol. Och likaså vädret.

Allt tack vare mänskliga möten, små runda klot, (boule)
gemenskap, en kopp Espresso Macchiato
och en leende liten brunögd flicka, på min gård.

Läser nu på eftermiddagen om en studie av psykologer vid University of California, UCLA, som hävdar att rika människor är själviska, oetiska och icke-empatiska.

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/01/28/forskare-rika-manniskor-ar-sjalviska-oetiska-och-icke-empatiska

Forskningen går säkert att ifrågasättas om man vill, det gör all forskning. Och jag misstänker att i första hand rika människor inte är främmande för att betala för forskning som motsäger detta. I mitt stilla sinne ligger det nog ändå rätt mycket i denna forskning, även om det mäter genomsnitt bland rika och mindre bemedlade, vilket innebär att det stämmer generellt stämmer, men inte är sant för varje enskild individ.

Det hör dock ganska ofta ihop. Många blir rika som en följd av oempatiskt, själviskt, oetiskt beteende. Och många som vet hur det är att ha det knapert, förstår med, och tänker med hjärtat, och investerar hellre i givmildhet än i kronor.
Det är nog mer vanligt bland välbeställda med uttryck som “Hellre rik och frisk, än fattig och sjuk”. I min värld är talesättet en cynisk människosyn, som är till för att försvara, rättfärdiga för sig själva, oetiskt och egoistiskt beteende.

Och de bemedlade odlar gärna myter som: ”Alla vinner på inkomstskillnader”

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/17/ojamn-inkomstfordelning-dalig-ekonomin

Det är givetvis en konstruktion, som återigen är till för att försvara, rättfärdiga för sig själva, oetiskt och egoistiskt beteende. Det är snarare så att när klyftorna inte är så stora, som samhällsekonomin gynnas.
Många, inte alla, men många av de som har det gott ställt brukar kalla oetiskt beteende, att tjäna pengar genom andras sårbarhet, genom andra gruppers utsatthet för “smarthet”. Att utnyttja system och svagheter i lagar, anses också “smart” snarare än omoraliskt el oetiskt.

Själv är jag definitivt inte “fattig”, trots att jag tillhör de minst bemedlade bland svenska medborgare. Härom dagen såg jag en halv timmes program om bostadslösa i Venezuela, Caracas, för att överleva jagade sopbilen för att äta rester från restauranger och pizzerior. Och sedan åt sopåkarna också från soporna. Så då tänker jag att även en månad då jag i princip ätit omelett och havregrynsgröt sista veckan…. så är det svårt att klaga över “fattigdom”

Om man emellanåt resonerar med sådan självdistans kring sin relativa “rikedom”, pga av att vara född i et rikt land som Sverige, så är det inte helt ovanligt bland högerdebattörer och högerpolitiker att dra fördel av det resonemanget och försämra för de som redan har det sämst i Sverige, men ur ett globalt perspektiv relativt bra ställt. Sällan har jag hört en högermänniska resonera hur bra de har det när de jämför med andra som har det sämre ekonomiskt och socialt. Däremot alldeles nyligt hörde jag Moderaternas Ulf Kristersson hävda att det var ren orättvisa att vissa fick betala mer än 50 % i skatt. Ja det är olika hörrni vart hjärtat på kroppen sitter.

Ingen uppskattar en måltid som den hungrige,
Ingen uppskattar ett leende som den kärlekstörstande

Så min dag tog sig rätt bra ändå, trots en halvtaskigt start på humöret, och trots att det ligger och pyr en begynnande huvudvärk nu på kvällningen.
Att spela boule med Ulla, Janne och Jonas, högklassigt spel och trevligt tugg (snack) höjde humöret och dagsformen. Och när sedan flickan från den nyinflyttade invandrarfamiljen log brett och sa hej… så kände jag mig rik, för ett ögonblick
Så vem är rikast ? Den vars hela värld för ett ögonblick lyses upp av ett leende från ett barn, eller den som när som helst kan köpa sig vad som helst, utom
vänskap och kärlek ?