“Man ska bara lägga upp dom på ett bord o “tjoppa” av den”

…. sa nyligen en kvinna jag känner, angående tafsande
på tjejer och oönskade sexuella närmanden, samt våldtäkter.
En kvinna som jag för övrigt tycker om och respekterar,
men är mer bekant, på vän-skalan.

Det är en detalj som hon och väldigt många andra glömmer,
när hon/de säger så.
En ganska viktig detalj, som skiljer demokrati och rättvisa
från diktatur och förtryck… och den detaljen kallas rättsväsende.

Min följdfråga till hennes ändå rätt brutala förslag på efterföljd,
blev för mig naturligt:

– Och innan du då hugger av nånting, hur vet du vem som gjort vad ?

– Jag VET !

…blev hennes för henne självklara svar på min fråga.
Jag fick dock inte veta hur HUR hon visste,
vilket ju självklart beror på att hon likväl som jag inte kan
veta vad som hänt i en situation där vi inte varit närvarande.
Alldeles för många människor reagerar som henne,
istället för att tänka på vad det innebär.

Mota Olle vid grind !

Men jag kommer alltid stå där och ställa den nödvändiga frågan.
Framförallt, tror jag, till mina vänner och bekanta, som ja respekterar.
Och NI måste alltid stå där och ställa den livsviktiga motfrågan.
Framförallt, tror jag, till era vänner och bekanta, som ni respekterar.
Det är då vi räddar mänskligheten, genom att inte själva med
våra ord och handlingar förvandlas till de monster vi , rättmätigt
eller felaktigt, anser vissa andra vara.
Vi ändrar inget till det bättre, genom att tjafsa i oändlighet med anonyma, psykopatiska nät-troll, som inte vågar stå för sina åsikter.
De förvandlas ändå till sten när solen stiger, har jag hört
smiley http://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/for-dig-i-skolan/arkivvaskan/trollen-i-folktron.html

Sen när jag ställt min fråga, som alltid förblir obesvarad,
då är jag nöjd, och häller ingen mer bensin på elden.
Och är glad och trevlig. Jag anser tom att det är att visa DEM respekt,
genom att visa vart jag står, och spräcka deras villfarelser,
men ändå respektera personen

En herre bredvid nappar genast på chansen att trycka till “dom”

En herre flikar in, i diskussionen om våldtäkter och ofredanden:

– “Och man får ju inte säga att de är från utlandet om de är det”

..och ler stort, i förhoppning om medhåll från omgivningen

Jag känner mig nödgad att återigen ställa den för mänsklighetens
nödvändiga motfrågan:

– Varför är det viktigt att tala om varifrån en misstänkt eller dömd kommer ifrån?

Hans “svar”

– ” Ja men man får ju inte säga det”
…och nonchalerar mig och min fråga, riktar förgäves blicken mot
andra i hopp om medhåll.

– Vem har hindrat dig från att säga det ?
…fyller jag sedan i

Nu blir det tyst, och samtalsämnet byts mot nåt vardagligare,
åtminstone så länge gubben med de jobbiga motfrågorna
ännu är närvarande.