Kan tänka mig att jag ibland uppfattas så,
ständigt arg, bitter och att jag “borde tagga ner lite”.
Åtminstone om Facebook, är det enda sättet man har
tid att “träffa mig” på.
Att jag har en åsikt om allt… Men nej det har jag inte.
Det jag ingenting vet om, brukar jag lyssna stort.

Jag kan själv, för egen självbevarelsedrift,
tänka att jag inte behöver kommentera varenda j-a
gång nå’n galen rasist, eller nån enögd feminist,
eller moderat egoist uttalar sig cyklopiskt konfronterande
och helt utan verklighetsuppfattning.
De kommer hur jag än skriver, fortsätta vara enögda,
egoistiska och galna, de som bor på debattforum,
och skriver tidningsartiklar.

Men jag är givetvis inte allas fiende, men likt Özz Nujen,
hävdar jag att jag är i ständig opposition.
Och jag kanske kan uppfattas så…. eftersom jag kritiserar,
synar i princip alla politiska riktningar.
Men det är jag samtidigt stolt över.
Det visar på att min åsikt inte kan bli köpt,
det visar på att jag är en av oss som tänker själv.
Och vi är tyvärr inte i nationell majoritet.