Min moster säger alltid, när hon får liten bebis i famnen,
på äldre dagar, att fast det känns ovant, så

“armarna minns”

Så var det för mig när det gäller dans.
Benen, kroppen mindes… leendet mindes.
För egen del kändes det som det var igår,
och jag tror dans-gudinnorna kände detsamma
Och konditionen höll mycket bra hela kvällen.

Tidigare idag gjorde jag ett inköp.
jag köpte min livs första rakapparat.
Har alltid kört med hyvel tidigare.
Och testade köra lite i nian, det mesta gick bort.
Det var ju iofs en billig apparat.

Och eftersom svettlukt sätter sig i hårväxt under armarna,
så ville jag prova hur min livs första rakapparat fungerar.
Den måste ju vara mildare mot armhålorna än hyvlar,
tänkte Kai-Tomas. Men Kai-Tomas hade fel.
Stora röda svidande rosor under armarna,
med deo som gjorde att det sved ännu värre.

Och när jag gick och frågade en jag blivit tipsad om att hon
kunde tänkas ha nån salva, så satt hon tillsammans med två
andra tjejer, och tre killar.
Och ni skulle sett ansiktsuttrycket på killarna när jag berättade
att jag rakat mig under armarna. Hela deras machoimage blev
hotad av situationen, de tittade på mig med avsmak “En karl
som rakat sig under armarna !!??” “Han har säkert på sig
regnbågskalsonger också” “var på er vakt grabbar”
De lyckades lätta o¨på den för dem jobbiga situationen,
och drog nåt “manligt” skämt om silvertejp under armarna.
smiley

Det är fascinerande det här med “manlighet”.
Även ikväll fanns det några som hade dröp av tillfogat
testosteron, och arrogans.
Såna som inte behöver kunna dansa för att få dansa.
Såna som inte behöver kunna dansa för att få det de
kommit dit för egentligen, och som får det de kommit dit för,
egentligen.
smiley

“Hunk-lunken” som dansstil är fortfarande i bruk,
fick jag bevittna. Sen tycker jag det var lite spännande att Spock” från startrek hade lämnat Enterprice och farit på dans i Långsele
smiley
Eller åtminstone var där en look-a-like… nä det var nog Spock. Jag stannade dock inte tills han blev upp-beamad till moderskeppet

Spensalva (Helosan) blev en mjuk och fin avslutning på en perfekt
comeback. Jag tror dessutom att jag mognat lite sen sist,
bryr mig mindre om världsliga ytliga ting, eller vad andra tycker.
Jag påminde mig själv om att ha roligt och le, och ha det bra,
inte ta ansvar för om andra blir besvikna över att inte ha blivit
uppbjudna. Inte bry mig om ifall nån enstaka tror sig vara förmer
än mig. Och inte bry mig om ifall nån markerar “hit-men-inte-längre”
trots att jag inte är intresserad av något annat än dans för tillfället.
Jag har mognat något lite till.

Mycket var precis som när jag senast dansade.
Överrepresentation av tjejer, och blickar som följde mina fötter.
Kvinnors lite dans-drömskt…mäns lite surt avundsjukt
Hade Bara Egon från Gafsele varit där oxå,
så hade jag varit rakt igenom nöjd.
Saknar Egon !