I helgen som gick,
så spelade Kai Tomas Lundin seriespel i boule,
högt upp i norra Sverige, Skellefteå,
tillsammans med 11 andra entusiaster
från Nipstadens bouleklubb.
Det var en prestation för mig på många vis.
Det var inte alls länge sedan jag nästan inte fixade att
gå på ett föreningsmöte,
handla mjölk, och definitivt inte fara och övernatta nån
annanstans eller tex åka på dans, som jag gjorde
2 ggr i augusti, vilket oxå var att kasta sig ut utan fallskärm.

Medan många välvilliga medmänniskor ofta uttrycker sig:

“Nu är gamla glada Tomas tillbaka igen” eller
“Bra att du mår bra nu, gå inte ner dig igen”

Så ser jag det lite annorlunda.
Den “gamla Tomas” har aldrig lämnat,
och den glada Tomas, var inte glad..
…inte alltid.

Sorgen, mörkret, den dåliga självbilden fanns där
varenda dag, varenda timme, bakom leendet och skämten.
Och den glada, vackra Tomas, den underbara människan
Tomas fanns och finns hela tiden, även under de 2 senaste
åren då omgivningen i mångt och mycket skingrades

Så det var inte helt lätt, nu heller, när jag åker
utomstads för att spela boule och övernatta på hotell.
Jag utmanade mig själv.
Och det var kostsamt för hjärnan,
och för hjärtat. Det var energidränerande.
Det var stundvis kaos i “planeten”
Och det var roligt, det var gemenskap,
det var spänningen att tävla,
och glädjen att tävla i ett lag.


På boulebanan, kopplar jag i lagtävling på ett grymt fokus,
in i bubblan, förberedelser, koppla bort omgivningen,
läs banan, tro på mig själv. Utför kastet, och pep-talka
mig själv HÖGT efter att ha lyckats. Samt göra high fives med
medspelarna både när jag och de gör någon bra prestation.
Men även stötta varann i mindre lyckade utföranden.
Kliva in och “rädda varann”
… vara ett lag, i med och i motgång.

Kai Tomas, Jonas och Fredrik
samt Malin, Kaj, och Markus
har spelat till sig en kvalplats till div 2

När jag kom hem var måndagens (dagens) Kai-Tomas
tacksam mot Kaii-Tomas från i fredags,
för att han hade diskat, eftersom jag brottades
nästan hela Måndagen med Pann-knack from hell.
För då blev det lättare för mig att göra denna,
utan att behöva diska först: