Det känns som evigheter sedan,
det känns som en annan tid, som ett annat liv.
När jag blev satt på en buss från Stockholm
till Kramfors. Då morfar kom och hämtade mig
och bror i en ljusblå Volvo PV,
där skinnklädseln luktade starkt.

Något år senare hämtade han oss i en gul lite VW polo,
och sedan en SAAB 95.
Det har hänt så mycket se’n dess, så mycket förtvivlan,
så många skratt, så många gånger jag gått under,
och rest mig ur askan, som fågel Fenix.

Så många steg jag gått för att hitta hem, kanske upp mot
36 miljoner steg, om jag räknar satt jag tar 2000 steg om dagen
Mitt hjärta har slagit ca 1,8 miljarder hjärtslag
Och om jag skulle leva tills jag blir hundra,
så ska det slå 1,8 miljarder gånger till.

Men jag har inte hittat hem till dig,
och du har inte hört ett enda hjärtslag,
Och jag har inte sett ditt hår i vinden,
Och jag har inte kysst dina läppar.

Du bor i min längtan, men hittar inte fram till mig,
Jag bor i hopplös tro, och hittar inte ut,

Under tiden intalar jag mig att jag har det bra ändå,
att jag kanske mår bäst som singel. Och kanske det är så,
men … men … men…
ändå … vem vill inte bli älskad en gång i sitt liv.
Att innan man lägger igen ögonlocken för sista gången,
kunna säga att jag var älskad en gång,
och jag älskade henne.
Vem vill inte det ?

Känslan av total kapitulation,
känslan av att älska en kvinna förbehållslöst
utan att veta varför, utan att förstå varför
utan att bry sig om varför…. har jag bara upplevt i en
kvinna någonsin, utan att känna henne, utan att ha
kysst henne, utan att veta vem hon är,
så vet jag vem hon är, jag vet precis vem hon är,
och hon såg på mig…poch hon såg mig, medan hon såg på mig,
som ingen annan gjort. Utan att älska mig,
så älskade hon mig.
Det fanns inga … det går inte att beskriva.

Men, men, vad är en bal på slottet,
den kan ju va fruktansvärt långtråkig, o
dötrist o tråkig o alldeles …. (suck)
alldeles underbar

Jag har tänt ett värmeljus nu,
och jag tittar på prinsessan
Dejah Thoris (Lynn Collins) i Disneyfilmen “John Carter”
med den underbart vackra näsan 🙂
… och får nästan den sagokänsla
jag fick av henne som….. fast hon nog aldrig kan älska mig,

… vaddå fattar ni inte ?

Nä inte jag heller…
Jag tar mig en smörgås istället,
och stoppar undan kärleksdrömmeriet igen