Det finns så många historier,
så många kloka citat genom århundradena.
Men de tycks gå in genom ena örat,
och ut genom andra för människan.
De blir nån slags alibi för att fortsätta mot ravinen.

Likt Alan 3 år som sköljdes upp på en strand i Europa,
och Europa grät en vecka,
innan man snart därpå beslutade sig för att inte ta emot fler som Alan,
stänga gränserna för “frihetsprojektet” EU.
Jag har aldrig varit för EU, eftersom det är ett elitprojekt,
för inbördes beundran,
Men nu… numera skäms jag rent utav över EU,
över Sverige, över människan.

Ett annat citat som grep mig,
nådde mig först härom dagen, trots att det är från 1884.

“No, he’s not heavy; he’s my brother”

En flicka som bar på sin lillebror,
och någon såg henne kämpa och slita,
och frågade om det inte var jobbigt, och fick svaret

“Han är inte tung, han är min bror”

Mig säger det mer än någon religion, mer än
någon politisk riktning, mer än någon karriärsmässig
prestation … mer än någon glittrig popstjärna.
…mer än obegränsade summor pengar.